moarorstrom

Detta blir tredje gången jag skriver detta inlägg eftersom att min dator bestämt sig för att leva sitt eget liv. Åh frustration!

Men det är inte det jag vill skriva om

 

Detta inlägg vill jag tillägna till min fantastiska mormor och min fantastiska morfar eftersom att jag vet att ni läser.

Igår frågade du mig mormor om jag hade fått ett brev, idag låg det där innanför dörren i hallen när jag kom hem.

Jag blev alldeles varm i hela kroppen och gick in i köket för att öppna kuvertet.

Det dröjde inte länge innan mina ögon blev våta av tårar. 

Inte tårar av sorg utan tårar av glädje. Glädje av att jag har en så fantastisk familj som jag har. 

Ni är underbara morfar och mormor.

Du skrev mormor att du har en bild av mig vid sängen som du säger hej till varje dag och vet ni vad. Jag har flera bilder av er som står intill min säng som jag tittar på varje dag, på så vis har jag er alltid med mig. Ni står där och vakar över mig när jag sover. Brevet ligger tätt intill och där ska det få ligga så att jag kan läsa det om och om igen.

Älskar bilden på er när ni sitter solbrända med solsken i blick, det ser ut att vara sommar och du är så blond och fin mormor och du är så stilig i ditt svarta hår morfar. Du morfar håller i en kaffekopp och ler varmt mot mormor. 

Jag blir varm varje gång jag ser på den. 

Jag älskar er så otroligt mycket och jag saknar er så.

Önskar att ni kunde vara här hos mig och uppleva allt som jag får göra.

Jag ångrar inte att jag åkte hit för det är verkligen ett äventyr. Tror att det kanske är jobbigare hemma för er än vad det är för mig. Jag hittar alltid på något varje dag, det finns så mycket platser att se, så många ställen att gå till och så många härliga människor. Varje dag sker något, jag sitter aldrig uttråkad.

Jag älskar London mer och mer för varje dag.

 

Om ni ändå kunnat vara här.

 

Minna frågade hur det var med mig och jag berättade att jag fått ett brev ifrån er, och att jag inte grät för att jag var ledsen utan för att ni är så fina och för att jag saknar er så. Det är när man får något så personligt som det värmer och tanken slår en så hårt. Att jag faktiskt är på andra sidan Atlanten.

Hon bekräftade med att säga att ja det vore ju konstigt om jag inte saknade er och hon förstod hur jag kände.Vad vorde man utan familjen.

Ni har varit med i allt som gjort mig till den människan jag är idag, och ni betyder så otroligt mycket för mig.

 

Minna sa att jag skulle komma ner om jag kände mig ensam men det var skönt att sitta på rummet en stund. Samla mig.

Pratade också med mamma på skype och då blev jag berörd igen.

Gick sen ner och drack te och kollade på tv med familjen.

 

Mary gav mig en godnattkyss, det var nog första gången. Det känns bra, som en bekräftelse att hon trivs med att ha mig här och att hon litar på mig. 

Åh jag önskar att dem kunde få träffa er.

 

Jag lägger upp bilder från dagens äventyr imorgon, det är så mycket bilder och jag är alldeles för trött för att lägga upp alla nu. 

 

Mormor och morfar, v ses snarare än vad vi tror och då ska vi kramas som aldrig förr. Jag känner dem varma goa kramarna som beskrevs i brevet, det gör jag och det kan jag leva länge på. Om jag känner mig ledsen ska jag läsa brevet och den söta boken jag fick 'ha en bra dag' så ska jag nog känna mig bättre igen.

 

All min kärlek, uppskattning och värme skickar jag till er.