moarorstrom

Idag är det kusin Hannas 20års dag, HURRA HURRA HURRA!

 

Imorgon flyger jag till Sthlm, det känns så overkligt. Sanningen lär inte slå mig förens jag ser mina älskade på Arlanda och får hålla dem i mina armar. Jag ska ta vara på varenda gyllende minut som vi har tillsammans!

 

Minna sa just "I really Think you should stay, why don't you stay another year?"

Vad svarar man på det? Att jag vill åka hem till mina nära och kära, att mitt liv börjar nu och jag vill ut i världen på egen hand. Jag är vuxen nu.. Det är dags. Hur säger man det så att det låter rätt?

Istället blev det "Well, I have friends and family at home and I might start studying again"..

"You're really going to miss us, you know that".. Säger hon med ett leende på läpparna, skämtsamt men hoppfyllt. "Yes I know, I'm going to miss you guys so badly!" Jag älskar ju er så himla mycket! Minna du är som en nära vän och extra mamma, Arthur och Mary är som mina småsyskon som jag aldrig haft. Ni är min andra familj. Jag känner mig inte som en anställd, jag är som en medlem i familjen Fry/Whitley.

"When will you go?" Hon ser undrande ut...

"Sometime in july, I haven't thought that far yet"... JO DET HAR JAG! Varför är det så svårt att säga som det är? Jag vill inte såra dem jag älskar.

Marie som driver SweCon (agenturen) har skickat mail där hon råder Minna och andra familjer med au-pairer som åker till sommaren att börja intervjua nya tjejer och killar.

"What did you reply?" Frågar jag nyfiket

Åååååhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh alla ber mig att stanna. Artie verkligen bönar och ber, I love him so much. Men ett år som au-pair är nog för mig. Sen vill jag vara självständig, resa, kanske studera och jobba. Leva ett eget liv. Ett liv där nya utmaningar lurar bakom varje vrå i väntan på att bli antagna. Viljan gör dig kapabel står det inristat i bläck på min arm, allt du vill kan bli verklighet.

En kort emotionell stund varade i köket ikväll. God natt mina vänner xx