Mitt hjärta expanderar

0kommentarer

Står och äter min frukost vid köksbänken.. vet inte varför jag har fått den vanan.. Är så van att stressäta min frukost så det har väl blivigt så. Tanken var att idag skulle vara som vilken onsdag som helst, Mary och Arthur skulle vara i skolan och jag skulle ha varit hemma hos familj n2 i två timmar medans mina barn var i skolan. Istället imorse när jag var redo att gå ut på promenad med Molly sitter Mat vid köksbordet och säger att han fått ett email ifrån Mary's skola...
 
Det har blivit strömavbrott på skolan, eftersom att strömmen är utslagen funkar inte brandalarmet. Av säkerhetsskäl har barnen blivit ombedda att stanna hemma tills vidare instruktioner infinnes. Så idag är jag hemma med Mary. Mat var snäll och stannade till klockan tio så att jag i alla fall kunde ta Molly på en timmas promenad, det lär bli den enda motionen jag får idag. Försökte få tag i familj n2 flera gånger utan resultat, email, hemtelefon, mobiltelefon etc. För att säga att jag inte kunde komma, lämnade meddelanden hit och dit. Så småning om ringde i alla fall mamman tillbaka och bekräftade att hon fått mitt meddelande och sa att det var okej. Skönt. Vi visste att det skulle bli såhär ifrån första början. Min familj måste gå i första hand och då kan det bli knivigt ibland.
 
Så idag blir det en hemma dag. Mary vill leka med en kompis men har inte lyckats få tag i någon än, vi får roa oss med att gå till parken, måla och göra tapetklister istället! Hon är väldigt lättroad så det ska inte vara några problem.
 

 
Igår var min första riktiga arbetsdag hos familj n2. Slutade jobba här hemma vid tio och var på plats halv elva vid Carthew Road, hade tidigare fasat för hur jag tänkt att jag ska hinna med frukost på den korta halvtimman.. Det tar ca en kvart att gå och så ska jag hinna äta utan att stressa sönder.. Men det gick utmärkt. Jag kan nog utsätta mig själv för det två gånger i veckan.
 
När jag kom dit var bara lille H och mamma E hemma, Ho var fortfarande på nursery. Lille H var på riktigt bra humör, skrattade, busade och sprang omkring. Inte det minsta blyg eller mammig. Även hur lättroad som helst, vi höll i varsin ände av en påse och hade dragkamp, han skrattade så han kiknade, det kommer inte vara svårt att hålla den lilla godbiten glad. Hans skratt är helt fantastiskt, det påminner lite om Siljes ibland så brutala härliga skratt! "Det var en gång en mus" funkade lika väl på honom, åh lilla goda knubbiga bebis du är så god!
Mamma E sa 'jag kan se på en gång att ni kommer att bli bästa vänner'.
 
Jag stannade hemma och passade på lille H som sov middag efter lunchen medans mamma E hämtade tösen H ifrån nursery. Jag passade på att plocka i ordning i köket medans dem var borta och lillen sov.
När dem kom hem var Ho först lite blyg och trött och låg mest på soffan, hon ville ha en lugn stund. Hon sa att hon ville lägga pussel med mamma, försiktigt slog jag mig ner brevid henne och smög mig in i pusslet.
Det slutade med att vi två satt och gjorde pussel tillsammans medans mamma E plockade med annat. Ho verkade inte märka något, vi hade ju så kul. Ibland kunde hon bli så frustrerad över att bitar inte passade så att läppen skakade påna', hah lilla söta. Då är det bara att försöka igen och lägga på ett annat sätt. Till slut hade vi löst sex pussel och Ho kände sig mycket mer bekväm med mig. Hon berättade en massa om sin balett, skuttade runt och log och skrattade. Hon sprang upp och hämtade sina balettkläder och var så stolt. Jag fick till och med hjälpa henne att klä på sig, det är framsteg om man ser tillbaka på senaste gången vi sågs.  Jag kände hur jag själv lyste av lycka.
 
När jag skulle gå vinkade jag hejdå och sa hejdå, Ho svarar tillbaka "Hejdå Moa, vi ses imorgon!" glatt och vinkandes. Det värmde mitt hjärta, jag känner redan nu att jag kommer att bli väldigt fäst vid dessa små goda barn. Nu blev det ju inte så att vi sågs idag men vi ses igen på fredag.
 
Nu är jag bjuden på Mary's teparty, så jag måste avsluta.
Cheers everyone!

Kommentera

Publiceras ej