Hej allesammans!
Jag har varit dålig på att uppdatera, ja rent av helkass.. Jag vet, minns inte ens senaste gången jag skrev ett inlägg. Nu helt plötsligt fick jag ett ryck, först sa min skalle "äeh Moa det är på tok för sent att skriva nu, hoppa in i duschen istället och se till att komma i säng. Det är en stor dag imorgon och du behöver din sömn". Åå andra sidan så känner jag att det är nu jag har lust och då måste jag ta mig sjutton utnyttja denna lust. Lusten att vilja känna hur mina tankar flödar ut genom mina fingrar och skapar ord och meningar på en skärm framför mig.
Har ni någonsin tänkt på hur fantastiskt det är att skriva? Många gånger älskar jag att skriva, det behöver inte ens vara något vettigt, det kan vara med papper och penna eller på min laptop. Det är känslan jag vill åt, känslan att skriva av mig. Många gånger upplever jag det lättare att uttrycka mig i skrift snarare än tal, varför vet jag inte.
 
Nu banar jag iväg i helt fel riktning, det var inte detta jag hade i tanke när jag började skriva. Det är som att mina fingrar rör sig på automatik. Ni får helt enkelt vänja er vid att jag ordbajsar ganska mycket.
 
Vad har nu hänt sen sist?
- Jag bor i Sverige.
- Jag har flyttat till Kälmäh och är nu alltså kalmarit.
- Jag trivs fantastiskt bra i nya lägenheten.
- Jag har jobbat, jobbat och jobbat.
- Jag har totalt haft semester en dag på över ett år.
- Jag jobbar numera på Canal Digital och stortrivs.
 
Jag är lycklig och känner mig positiv och har en stor lust på livet, (kan man säga så? Stor lust på livet..) Jag är kär i mitt nya jobb, i min nya lägenhet (speciellt i min nya säng, den är för stor för mitt eget bästa) och älskar att ha alla jag bryr mig om nära omkring mig.
Det mest fantastiska med att vara tillbaka i Sverige är att alla vänner och familj bara är ett telefonsamtal bort och jag har fått hålla om dem alla igen och kan göra det hur mycket jag vill (om ingen har någon invändning på detta såklart. Förhoppningsvis inte, kramar är mysigt! MER KRAMAR TILL FOLKET!) Okej nu kom jag av mig igen.. Knöl.
 
Samtidigt som det är fantastiskt att vara i Svealand saknar jag London. Jag saknar min underbara familj. Jag saknar mina fantastiska vänner. När jag var i London längtade jag hem till alla, nu i Sverige längtar jag tillbaka. Det är som det sägs, man inser inte vad man har förens man inte har det längre.
Jag kommer definitivt åka tillbaka och hälsa på familjen och hitta på massa trevligheter, jag är inte färdig med dig än London.
Jag ska göra en roadtrip och besöka alla fina London-babes, så är det bara. Vi ses snart, om inte förr så senare.
 
Nu sitter jag i mitt fina vita kök. Jag har lyckats städa upp stöket som jag skapade tidigare. Har sluttest på beställningsutbildningen imorgon och ska även ta emot mina första samtal. Är jag nervös? JA! Eller nervös ska man vara, jag är lite smått nervös, en skräckblandad förtjusning skulle man kunna kalla det. Jag är exhalterad och förväntansfull men rädd/nervös på samma gång.
Lyssnar på fin mysig musik, givetvis är det gosiga låtar. Jag är svag för den typen av musik.
 
Äeh nu måste jag ruska om mig själv och ta en dusch och krypa ner. Imorgon är en ny dag, nya utmaningar väntar och jag kan inte bärga mig.
 
Sov gott alla fantastiska människor!
Lots of love xx
Kommer jag inte ut snart och får lite egen-tid kommer jag inom snar framtid börja klättra på väggarna här hemma. Minna åkte till Jerusalem i söndags. På lördagkväll berättar hon att hon ska åka tidigt på morgonen, det hade jag inte räknat med. Så från att ha trott att jag skulle få en ledig söndag blev det jobb från morgon till kväll. Plus att efter att Minna åkt berättar hon att Mat är bortrest till tisdag (som är idag för övrigt). Kul, ännu en överraskning! ...
 
Vi fick tag i Mat för första gången idag, vi har försökt nå honom sen i söndags utan resultat. Nu kommer han inte ens tillbaka idag, han kommer imorgon eftermiddag. JAG BEHÖVER KOMMA UT OCH UMGÅS MED MINA VÄNNER OCH FRAMFÖR ALLT FÅ LITE TID FÖR MIG SJÄLV! Blir tokig snart
 
Har varit med barnen sedan i söndagsmorse, förstå mig rätt jag älskar barnen. Vi har varit i parken, haft en massa playdates, massage stunder och dylikt. Jag är utmattad.. Ena stunden är dem änglar andra stunden slåss dem som hund och katt. Det är rena rama berg och dalbanan här hemma. Mitt humör var fruktansvärt dåligt igår, får nästan lite dåligt samvete.
 
Sen att jag nu gått runt och hoppats på att pappan skulle komma ikväll och blir besviken och får jobba ännu mer. Om jag ändå bara hade kunnat gå ut på en promenad och rensa tankarna lite. Har försökt arrangera en massa playdates för barnen så att dem kan leka av sig och jag får vila lite grann. Hittills har Mary haft två playdates och Arthur en, han ska även ha en imorgon och två på torsdag.
Mat kommer imorgon eftermiddag någon gång och då ska jag minsann ta mig friheten och lämna huset utan sällskap. På kvällen väntar även ett kärt återseende med mina tjejer, det behöver jag!
 
På fredag kommer den nya au pairen och nu är det knappt 9 dagar tills jag flyttar till Sverige. Jag bara väntar på att tiden ska gå fortare. När jag vet att det snart är dags så är de det ända jag kan tänka på. Har börjat packa ner mitt rum, det blir tommare och tommare. Ska säga upp bankkontot på fredag och sedan är det mesta klart. Ska bara köpa ett till bagage och boka en taxi till flygplatsen.
 
Snart ses vi igen mina kära vänner!

 

Här sitter jag vid köksbordet och dricker min vanliga morgonkaffe, det känns som vilken annan dag som helst. Men sedan slår det mig som en käftsmäll, Jessica är inte längre kvar i London..Tårarna rann som floder ner för mina kinder efter att du gått igår. 

London kommer aldrig att vara detsamma utan dig min fina. Så många minnen vi har skapat här, vilket grymt år vi har haft. Jag har älskat dig ifrån första stund. Ditt leende, ditt skratt, din dåliga humor, dina kloka ord och din fantastiska personlighet, allt som är du. Jag älskar varenda liten millimeter utav dig.

Vi har sett efter varandra, glada som ledsna, nyktra eller med lite för mycket alkohol i kroppen, arga som lyckliga. I hälsa och sjukdom, ja till och med efter att jag gjorde på mig.. Haha! Det finns inte någon som kan ersätta den plats som du besitter i mitt hjärta. 

Den person som inte inser hur fantastisk du är har någon felkoppling i knoppen för du är bäst!

Du är en vän för livet Jessica, I love you 

Jag har inte gjort en blogguppdatering på vad känns som en evighet, jag vet. Jag har tappat suget totalt under en period. Har gått och tänkt flera kvällar att jag ska skriva men jag har verkligen inte känt för det. Jag antar att det går upp och ner när det kommer till att skriva, vissa gånger vill jag skriva hur mycket som helst och andra inte alls. Nu har jag bara varit alldeles blank..
 
Idag är det två veckor och två dagar tills jag flyttar till Sverige. Jag har jobbat min sista dag hos andra familjen. Arthur har sommarlov, Jessica flyttar på torsdag, nya Au Pairen kommer nästa vecka och jag längtar hem!
Har hunnit vara i Cornwall och haft min fantastiska familj på besök.
 
Hade en helt fantastisk födelsedag!
Vaknade av att mormor och morfar ringde och sjöng för mig på skype och sedan en massa pussar och kramar ifrån familjen. Busarna försvann ut ifrån hotellrummet en stund och kom sedan tillbaka sjungandes utspexade i fula brillor. Jag blev tvungen att bära fula solglasögon, e n London t-shirt och ett paraply. Kände mig väldigt fin!
Fick massa fina presenter och jag är otroligt tacksam.
Vi åkte sedan till Greenwich village och strosade runt, det blev en lugn förmiddag. Jessica fick äntligen träffa min familj, hon som varit så nervös!
På kvällen mötte vi upp Marie och gick och åt på en italiensk restaurang, det var himmelskt gott! Marie och Jessica gav mig så himla fina brev att jag blev tårögd, vilka pärlor till vänner jag funnit här!
När desserten kom in överraskades jag utav ett tiotal snygga italienare som kom in med min tiramisu och ett födelsedagsljus och sjöng happy birthday. Gissa om jag blev förvånad, generad och gömde mig i händerna. Plus att den snyggaste utav dem gav mig två födelsedags pussar..... Jag dog bara tusen gånger om.... Jag var tomat resten av kvällen, alldeles till mig.
Vi hade det så trevligt och efteråt gick vi och tog en drink, gamla som unga. Provade lösmustasch, drack gott och delade många skratt.
 
Helgen var helt enkelt jätte magiskt bra!
I fredags umgicks vi alla tjejer ihop för sista gången, så fruktansvärt ledsamt när jag tänker på det. Vi hade en väldigt mysig och rolig middag hemma hos Jessica med mycket skratt och vin och gick sedan ut i Victoria. NI ÄR SÅ OTROLIGT FINA MINA KÄRA VÄNNER OCH JAG ÄR SÅ LYCKLIG ATT JAG TRÄFFAT SÅ UNDERBARA TJEJER SOM NI! 
 
 I lördags var jag och Jasmine på festival, Summer Stampede 2013 i Queen Elizabeth Olympic Park. D.E.T V.A.R M A G I S K T ! ! ! Jag tror inte att någon framtida festival kan toppa denna! Sjukt bra setlist, fantastiskt väder och jag var frälst! Bäst av allt var givetvis Mumford & Sons.. För några år sedan hade jag inte något band som jag avgudade sådär som många andra hade, sedan kom Mumford & Sons. Deras musik, deras känsla, lyckan som dem utstrålar ifrån scenen, det berör mig in i själen. Vi var trötta, benen och fötterna värkte, solsting, i princip döda var vi... Men sen kom dem och jag var så lycklig så att jag grät där vi dansade och skrattade och sjöng.
Efteråt skuttade vi av lycka, att vara berusad av lycka är underbart!
 
Idag har jag och Arthur en slappdag hemma, njuter lite i solen nu och sen ska vi till parken och spela basket.
Ciao! 

Kära vänner, jag är just hemkommen ifrån en fantastiskt fin helg med fina vänner i den vackra staden Paris.  Jag skrev faktiskt detta inlägg igår men sen bestämde sig min dator för att kollapsa och allt försvann.. Frustrationen var inte att leka med, djupa andetag och nu gör jag ett nytt försök.

På fredagkväll tog jag bussen hem till Marie efter att jag slutat jobbet. Det var mycket smidigare att sova hos Marie då hon bor närmre stationen och vi hade kommit överens om att ta taxi. Alarmet började tjuta vid 4.45am ... Wäääh på tok för tidigt. Taxin skulle hämta upp oss vid 5.15am, jag var fruktansbärt snabb på att göra mig klar. Klä på mig, platta håret och sminka mig. Hann till och med dricka en snabb kopp kaffe och bränna mig på benet utav plattången, ouch! Mitt vänstra ben börjar se smått bad ass ut nu med alla små fjompiga ärr, dem flesta är brännskador. Hur lyckas jag? Ett på foten och smalbenet som jag fick på en efterfest någonstans i norra London då jag halkade i en trappa i höga klackar, mmmmmh skönt. Knäet, efter incidenten med kokande vatten över mig som barn. Ett litet fjutt-ärr på låret efter att jag slant med kniven på träslöjden i mellanstadiet och slutligen på låret/höften efter att jag spillde kaffekoppen över mig själv i bilen. Jodå, jag lyckas då nästan alltid med det ena eller det andra.

Nu tillbaka till storyn..

Solen gick upp medans vi satt i taxin mot King's Cross där vi mötte upp Viktoria. King's Cross St. Pancras är en sådan gigantisk station med hela tre stationshus. Vi knattade lite fel först men efter att ha fått vägvisning hittade vi rätt till dem internationella tågen och hann till och med köpa med oss kaffe och frukt ifrån starbucks.

Jag trodde att jag skulle somna på tåget med tanke på hur tidigt vi gick upp men vi tjattrade bort tiden och efter cirka två och en halv timma rullade vi in på Gare Du Nord. Vi letade upp en karta och tog oss ut på gatan. Lyckan spred sig i kroppen, där var vi äntligen i Paris. Marie och Viktoria är betydligt mycket bättre på geografi och orientering än mig så dem skötte kartläsningen galant. Efter att ha hittat en bankomat letade vi upp ett fik där vi kunde slå oss ner för frukost. Marie pratade om sin croissant under mestadels av resan, så Marie skulle få sin croissant. Ps. Marie, jag älskar dig och dina matbegär. Ds.

Vi hittade ett fik som såg okej ut och slog oss ner på uteserveringen. Jag tog en kaffe, baguette och en crossiant. Med lite ny energi i kroppen och med hjälp ifrån vänliga franssyskor hittade vi metron som tog oss till Champs Elysées, den stora paradgatan som leder upp till Arc de Triomphe. Solen sken och vi vandrade upp längst med den stora gatan. Flickorna fick med sig lite shopping och sedan nådde vi Arc de Triomphe där vi givetvis stannade för turistfoton. Därefter gick vi vidare in på en tvärgata för att röra oss mot Trocadéro och La Tour Eiffel. Dock ville våra kurrande magar äta lunch först så vi hittade en mysig liten bistro där vi slog oss ner. En väldigt stilig fransman jobbade och verkade vara väldigt nyfiken på oss. Han vankade lite av och ann och kom fram och pratade, dock verkade han bli avskräckt när vi sa att vi bodde i London. EEY DU DET ÄR INGET FEL MED VÄRLDENS BÄSTA LONDON!! Vi åt alla gott, jag åt en god sallad med parma och getost (MUMS) och flickorna åt lax med ratatouille. Nu när jag tänker efter så åt dem väldigt mycket franskt, bra där. Jag var för tråkig när det kom till att prova fransk mat antar jag... Bättre lycka nästa gång. Till detta delade vi på en flaska vitt. När vi skulle gå sa den stilige fransmannen ”see you tonight”, som om vi skulle gå tillbaka till restaurangen. Nej du! Drömma kan man få göra, ho ho.

Efter en liten promenad var vi framme vid Trocadéro där vi återigen åt. Vi konstaterade att vi åt oss igenom alla sevärdigheter, precis som det ska vara. Ifrån Trocadéro hade vi en fantastisk utsikt mot La Tour Eiffel. Vi köpte oss en varsin crêpe, Viktoria åt istället en våffla. Min crêpe var fylld med nutella och banan..... Dregel.... Vi slog oss ner vid den pampiga fontänen och smaskade innan vi rörde oss neråt mot tornet. Därifrån gick vi med längst kanalen bort mot Notre-Dame men innan vi han komma så långt kände vi hur tröttheten slog oss ifrån den tidiga morgonen och beslutade oss för att köpa kaffe och slå oss ner i en park en liten stund. Jag hann drömma mig bort under den korta stund som vi låg där. När vi kvicknade till hade jag lite mer energi i kroppen och stegen kändes lite lättare igen.

Vi befann oss nu vid Obelixen vid Place de la Concorde, vi passerade där efter kärleksbron. Jag hade ingen aning om vad detta var för bro innan Viktoria berättade för mig. Det är en bro fylld med hänglås där par har skrivit eller ristat sina namn eller vad än dem valt att göra på sina hänglås och låst fast dem i bron och kastat nyckeln i floden, på så sätt är deras kärlek för evigt. Är det inte en romantisk gest så säg?

Vi passerade Louvren men bestämde oss för att ta det på söndagen och gick istället vidare mot Notre-Dame. Vi anlände precis i rättan tid för en mässa, änglalik sång och en lite magisk känsla skulle jag vilja säga. Katedralen är majestätisk med dem enormt stora fönstren och läskiga stenfigurer.  Efter detta slog vi oss ner på yttligare en uteservering och drack lite mer vin. Solen sken och vi var lyckliga som attans, sen blev det såklart en liten matpaus igen. Eller snarare färdkosts köp, Marie och jag tog oss en varsin macaroon och jag kände mig glad och lite berusad ifrån allt vin. Skratt och leenden utdelades och vi vandrade nu glada mot vårt hostel. Inte för att vi hade någon aning om vart det låg men Marie och Viktoria var ju som sagt exelenta kartläsare så det var inte svårt alls att hitta dit. Vi tajmade allt väldigt bra denna resa ändå, mässan i kyrkan och med hotellet. Vi var just på väg att gå förbi vårt boende när vi såg den lilla dörren med namnet över sig. Det var ett litet förfallet hostel som drevs av en mörk skön man med en go fransk/engelsk brytning som lyssnade på härlig musik som vi kunde gunga med till. Vi hamnade högst upp i byggnaden och fick kliva upp för många sneda trappsteg

Klockan hade hunnit bli kvällen men det kändes som om att vi hade all tid i världen, ingen jäkt eller stress. Vi tog en snabbdusch, piffade till oss och svidade om till vår kvällsutstyrsel. Helt plötsligt stod där tre fruktansvärt snygga och attraktiva unga kvinnor. Inte för att vi inte var fina innan men efter en jäkla massa gående blev vi lite svettiga och ofräscha.

Jag överdriver inte när jag säger att varenda fransman vände på huvudet när vi skred fram över Paris gator på kvällen. En del glodde, andra visslade eller ropade något. Ja herrejisses vilka pangbrudar!

Vi hittade en modern och vad som verkade vara en mysig fransk restaurang vid ett litet torg inte allt för långt ifrån där vi bodde. Menyn visade sig vara helt på franska men vi fick hjälp av en söt servitris och lite egen översättning så det gick galant ändå. Efter en liten stund kom hon in med en hink innehållandes en flaska vitt. Viktoria gestikulerade till mig att jag skulle vara den som provsmakade när servitrisen frågade. Vad skulle jag säga? Jag är inte expert på vin, men det smakade gott, haha. Det blev en tvårätters. Jag åt en mozzarella och tomat kompott och balsamvinägerdressing till förätt och tjejerna åt lax med toast. Till varmrätt körde jag på klassisk burgare med dem förmodligen godaste pommes jag någonsin ätit. Viktoria åt risotto och Marie var modig och åt en råbiff. Läskig konsistens enligt mig.. Men sen har Marie en tendens att äta konstiga saker (typ som den där risbolljapanskabullebajsen du åt)... hahah men en stor eloge till dig, du är modig. När notan kom in hade kanske dem flesta blivit chokade över hur dyrt det var men vi blev snarare stolta över att ha spenderat så mycket pengar på en fantastiskt god middag. Mat är det bästa att lägga pengar på, om den är god såklart.

Efter vår dyra fancy middag rörde vi oss mot metron som tog oss till Pigalle, området där vi skulle ut. Vi försvann snabbt in på en liten skruttbar där tjejerna tog en varsin drink. Min hals brände som attans av halsont så jag bad istället om en vatten. Dock fick jag vodka istället för vatten.. Till slut fick jag ett glas med kranvatten, tack..

Vi slutde upp på en klubb vid namn Carmen, en mysig intim liten klubb. Vi anlände någon gång efter tolv när det fortfarande var ganska lungt. Därefter fylldes det på med mer och mer folk. Vi spenderade hela natten på klubben. När klockan blev runt halv tre slogs jag av trötthet och blev helt överkörd. Tjejerna var på “the top of their game” och ville inte hem än och jag ville inte åka hem själv så jag slog mig ner i en fotölj och väntade. Jag ryckte till av att en vakt sa åt mig att jag inte kunde sova där, så uppenbarligen somnade jag. Jag vänade till halv fyra och en massa människor frågade om jag var okej. Jag hade åkt tidigare men som sagt jag ville inte ta mig hem själv, jag hade inte heller några pengar på mobilen ifall det skulle hända något. Efter mycket om och men och hit och dit hamnade jag i en taxi och skjutsades hem. Taxichauffören var gullig nog att släppa mig precis utanför dörren till hotellet.

Jag somnade någon gång efter fem efter att ha varit vaken i ett dygn. När jag vaknade upp var tjejerna fortfarande inte tillbaka men jag hade ett sms på min telefon. I stil med “vi festar vidare, vi håller ihop, puss”, det där var lite sammanfattat men ni förstår innebörden. Töserna hade då sovit hos fransmännen som vi hängt med under kvällen som vi även träffat i London helgen innan. Jag somnade upp och vaknade återigen ensam runt åtta. Jag ringde Viktoria och tjejerna var tillbaka på hotellet efter drygt en halvtimma. Kvick uppfräschning och packning och sedan var vi utanför dörren igen. Musée du Louvre stod på schemat, det var dags att beskåda Mona Lisa.

På vägen dit stannade vi för att köpa färdkost, Marie var mesig och köpte en liten kaffe. Jag och Viktoria gick all in, jag köpte drygt en halvliter kaffe och Viktoria köpte en bauguette i samma size som oss typ. Haha. Det blev en kort visit på Louvren eftersom att det enda vi var intresserade av att se var Mona Lisa. Vi var där efter tio och lyckades undkomma folkmassan som kom när vi skulle gå. Efter det tog vi metron upp till Montmatre och Sacré-Cœur, den högsta punkten i Paris.  Det var trappor efter trappor efter trappor för att komma upp, men så tadaa där stog vi. Var som en mysig liten småstad. Vi gick igenom målarenstorg som kryllade av människor och tog oss en titt på  Sacré-Cœur och fick en fantastisk vy över Paris ifrån toppen.

Med gott om tid på oss innan tåget skulle gå beslutade vi oss för att köpa lunch och slå oss ner i gräset nedanför katedralen. Tjejerna han somna och när det var dags att röra på oss hade vi fortfarande gott om tid. Det kändes som om att vi spenderade flera dagar i Paris, inte bara två. Vi beslutade oss i alla fall för att röra på oss även fast att det var lite över två timmar tills vårt tåg skulle gå. Vi ringlade oss ner igenom staden för att leta efter kanalen. Vi gick i vad som kändes som en evighet, vi var alla trötta och slitna och benen och fötterna värkte. Tillslut fann vi vår destination, nu var nästa mission att hitta ett ställe som sålde glass. Men hittade vi något? Nej... Efter en bra lång stund fann vi en liten glassfrys och fick våra efterlängtade glassar. Vi slog oss ner vid slussen och avnjöt vår sista stund i Paris.

När vi kom tillbaka till stationen var det dags att checka in. Det är som att vara ute och flyga när man tar sig till Paris via tåg. Det var biljettcheck, passkontroll, passkontroll igen och metalldetektor. Det var fullt med folk och vi slog oss ner i ett hörn och väntade. Efter en stund fick vi beskedet att vårat tåg var försenat på grund av en person på spåret. Vi kom iväg efter halv sex och jag slocknade så fort vi kommit på tåget.

Vi rullade in i London efter halv åtta och det kändes skönt att vara tillbaka. Att vara tillbaka på hemmaplan efter att ha turistat så mycket. Kände mig som hemma, “här hittar jag, skööönt”. Vi blev välkomnade med snickers och vatten på stationen, trevligt! Tog mig hem och somnade gott och vaknade som en zombie.

Har haft en helt otroligt fin helg med mina fina vänner, ni är underbara. Paris, vi ses snart igen! Until then, Au Revoir!

 
Jag har fått väldigt kärleksfulla bemötanden av barnen på sistone. I tisdags när jag hämtade Hope på dagis kom hon springandes emot mig och kastade sig kring mina ben och sken av lycka (jag får inte sådana bemötanden av henne ofta), därefter tog hon tag i min hand och vi sa hejdå till läraren. Jag erbjöd henne att rida på min rygg på vägen hem. Så jag hade en väldigt tung ryggsäck hela vägen hem.. Jag låssades att jag inte såg henne, jag vred och vände mig men såg ingen men jag hörde ständigt något. Hon tyckte att det var hur kul som helst.
 
Idag när jag tog Mary till skolan var hon hur gullig som helst. Jag sa att vi ses senare i eftermiddag när jag hämtar dig och hon sa då "Seeing you is the highlight of my day", jag menar... HUR SÖTT ÄR INTE DET!? Sedan när jag hämtade henne så var det precis som när jag hämtade Hope. Hon kom springandes emot mig och hoppade upp i min famn min lilla goding!
 
Ville bara dela med mig av dessa små kärleksstunder!
Imorgon ska jag ha myskväll med min Marie och på lördag går vi upp i ottan för att ta tåget till PARIIIIIIIS! waaaaaaaaaaaay!
Kommer ha en fantastisk tripp med mina fina vänner, det ska bli så kul! Tills dess, adieu au revoir!
 
Har haft en såndära' väldigt bra helg som man tänker tillbaka på och ler stort.
I torsdags träffade jag Jasmine på South Terrace och åt pizza och drack ett glas vin (har inte hänt på väldigt länge). Vi filosoferade och spelade över, helt underbart. I fredags jobbade jag hela dagen och satt barnvakt på kvällen så fredagen är inte intressant att skriva om, ho ho.
 
I lördags åkte vi in till staden B-rudarna och jag. Jessica och jag anlände först och satte oss vid Marble Arch med lunch och kaffe. Lustiga människor vandrade omkring med orangea kepsar, cykelsadel-fodral och någon flagga som vi aldrig såg vad det stod på. "Ledaren" gick runt i pytteyttesmå  gula genomskinliga shorts..... Behöver jag säga mer? Inte attraktivt, på tok för små shorts... Stjärten liksom tittade ut var och varannan sekund MMMMMMH FRÄSCHT! han pratade i telefon om kroppsmålning så det var nog hans mission för dagen.
En liten stund senare kom protesterande feminister med plakat och håriga armhålor och ropade "WE'RE HAIRY, WE'RE HAIRY, WE DON'T CARE IF IT'S SCARY!!" Hur lyckliga som helst, fnittrandes.
Trevligt att se att alla olika typer av människor som faktiskt existerat hela tiden börjar krypa ur sina gömmor och stå för sig själva och sina åsikter ute på stan.
Marie och Jasmine kom in och det blev en dag full av shopping. Lyckades även hitta en restaurang som vi ska besöka på min födelsedag!
Vi tog en drink på happy hour och taggade till inför kvällen, köpte kakor och pizza på Whole Food och tog tunnelbanan hem.
Fix och trix, hundrafemtioelva år senare var vi på väg till Östra London. Träffade fransmän som vi höll ihop med under kvällen och dansade loss och jag blev berusad. Första gången på väldigt länge, men vi hade det roligt. Träffade en kille med fluffigt hår, Marie insisterade på att jag skulle känna på det "OOOH IT'S SO FLUFFY!!" Stannade till och köpte färdkost, kom hem till kvarteret, Marie köpte mer mat (I love you) och satte oss hemma i köket och åt nattmat. Klockan fem på morgonen kom vi i säng.
Man träffar så många roliga människor när man går ut här, helt fantastiskt!
 
På söndagen vaknade vi upp slitna och glada, jag drömde en fruktansvärt konstig dröm om plastdjur, badande igelkottar, bebisar, en magisk bok med saker i och allt skedde på ett tåg.... Vi kokade oss litervis med kaffe, rostade mackor och satte oss på baksidan och åt en slö och god frukost.
Efter en snabbvisit till Westfield tog vi en lång promenad och hamnade på en gammal buss. Jag ville åka eftersom att jag inte åkt en sån där riktigt gammal buss. Vi hamnade i Green Park och satt där och imiterade getter och pratade strunt.
EN HELT PERFEKT HELG VILL SÄGA! 
 
Känner inte riktigt att jag har orken till att skriva men det får bli ett kort inlägg ändå.
I denna stund sitter jag hemma hos familj nummer 2 och är barnvakt. Har befunnit mig här sedan 2.30 idag, vanligtvis slutar jag vid 6.30 men stannar nu kvar tills föräldrarna kommer hem igen.
Har känt mig seg hela dagen. Jobbade hemma som vanligt under morgonen och gick sedan och simmade. Blev efter det ett rygg och mag-pass på gymmet. Första riktiga träningen för ryggen på ca en och en halv månad. Har inte vågat träna den då jag fick en infekterad muskel för ett tag sedan. Nu känns det dock bättre och jag är tillbaka på banan.
 
Under veckan som gått har jag ätit Afternoon Tea med mina tjejer, jobbat, jobbat och jobbat, tränat och varit duktig och sprungit fyra dagar i rad. Idag blev det simning istället då mina ben sa ifrån igår, jag har en tendens att bli för exalterad och köra på fast än att det kanske gör lite ont. Jessica kom förbi i förrgår, vi lapade sol på bakgården, lyssnade på svenska klassiker och fick spö av min underbart goda mor i något quiz spel. Träffade Jasmine igår kväll och firade nationaldagen på vårt egna vis med att äta pizza, prata strunt och jag drack mitt första glas vin på väääääldigt länge. Ett glas räckte för att jag skulle bli lite på örat, billig att fylla?
Vi gjorde bland annat en lista på tio olika sätt att bli rik på och pratade om vår fantastiska framtid som vi planerat tillsammans (den är bäst bara så att ni vet, vi kommer att leva loppan!)
 
Hope springer nu upp och ner för trappan. Hoppas att hon blir trött och somnar snart.. Hon bröt ihop totalt när mamma skulle åka. Så söndergråten och dan la vi oss och läste en bok och nu lyssnar hon på saga och allt är bra. Tror enbart att det är när mamma är här som det är jobbigt, 10 minuter efter att hon gått var allt okej. Men det lär nog dröja ett tag innan hon kommer till ro. Hon får trötta ut sig själv.
Maten står i ugnen, kycklingfilé med soltorkade tomater, sparris och en grönsallad. Ska försöka gå ner i varv och ta helg jag med nu. Sliten efter på tok för lite sömn under veckan som gått...
Imorgon vankas det shopping, middag och utgång med mina vackra, underbara och mest fantastiska vänner. Det kommer bli en GRYM dag, för det har jag bestämt.
Bjuder på lite bilder ifrån söndagens Afternoon Tea.
Cheers!
 
 
 
 

Tiden har bara svischat förbi känns det som.. Vart tog den vägen? Alarmet ringde vid klockan tio. Många sätter nog inte sina alarm på semestern men jag känner att jag vill få ut det mesta av min vistelse här (läs sol) och har jag sovmorgon kan jag sova fram till lunch om jag är riktigt trött och då missar jag ju allt.

I alla fulla fall, kokade mig kaffe och hoppade i poolen. Mary hoppade i med mig och simmade på. Minna tog en springtur och Arthur höll sig inne som vanligt. Efter simningen blev det en enkel frukost och sen gjorde vi oss klara för att åka till tennisbanan. Minna var tvungen att åka in till Gaucin för ett möte med banken och ett snabbt stopp vid affären och Mary och Arthur ville väldigt gärna till tennisbanan så Minna släppte av oss på vägen. Det var varmt som sjutton och det blev inte mycket spelande, mer lekande. Dem båda kom med en massa förslag på lekar och jag hängde med på alla. Försökte hålla humöret uppe så gott det gick men det är så tröttsamt när dem bara gnater på varandra hela tiden och trycker ner varandra istället för att peppa och låta uppmuntrande.

Jag vet att jag och Filip var på varandra som attans också MEN det är ju så fruktansvärt tröttsamt att tjata. Försök säga "bra gjort, väldigt fint kast, nästa gång går det bättre" istället för "kom igen nurå, så dåligt, lyssnar du aldrig"... Wääääääh och Arthur är ganska bra på att svära och höja rösten när han blir irriterad och Mary är expert på att avbryta och skapa en bild innan jag ens fått prata klart och hon inte har en aning om vad jag ska säga. Jag är inte perfekt jag heller men jag har åtminstone kommit över fasen där jag ständigt gick min bror på nerverna.

Nu pratar vi om roligare saker. Minna kom tillbaka efter cirka 1,5 timma. Vi åkte hem igen och åt lunch och slappnade av en liten stund. Efter lunchen bestämdes det att vi skulle åka ner till floden som dem pratat om så mycket. Det tog strax över en halvtimma att komma dit, upp och ner på kringelikrok-vägar ner för bergen. Vi slingrade oss igenom en liten by innan vi hittade en bra plats att ställa bilen på och gå ner till floden.

Floden var allt annat än jag tänkt mig. Jag hade föreställt mig en brun tjabbig flod, inte allt för rolig. Istället möttes jag av en turkos levande flod omringad av grönska och stenar. Väldigt vackert och över förväntan. Barnen hoppade i på luftmadrass och bräda och paddlade sig ner för floden medans jag och Minna gick brevid. Dem letade sedan upp ett gammalt träd som dem besökt tidigare med en gunga (som inte fanns kvar) och trädet i sig var perfekt att hoppa ifrån.

Det blev två hopp för Arthur, Mary och Minna simmade och jag tittade på. Vattnet var iskallt så jag sparar mitt dopp till imorgon. Jag har sagt att jag ska hoppa ifrån trädet, ajaj. När jag satt där vid kanten kom en liten sköldpadda upp för att hämta luft, har aldrig sett en vild innan.

Runt klockan fem åkte vi hem då vi väntade gäster inför kvällen, en middag för att Minna fyllt år. Vi gottade oss på kyckling, sallad och en tomat och chorizoröra. Minna gör en väldigt god rostad kyckling. Efter maten mumsade vi på den saftigaste vattenmelonen jag någonsin smaskat på. Hos oss på besök hade vi Minnas vänner Sebastian och hans son Jacob, Diana  (kvinnan med hästarna) och hon har två bedårande hundar, Luna och Milly. Två andra personer, Anna och Andrew var här innan middagen men stannade bara på ett glas vin. Imorgon får vi besök av en annan kvinna vid namn Sally.

Imorgon är Minna borta och rider på förmiddagen, jag tänkte simma och kanske träna lite här hemma. Hon kommer hem efter tolv med Sally för kaffe och efter det ska vi åka ner till floden igen med en picknicklunch. Natti natti

 

Idag har det varit Minnas födelsedag. Mitt alarm ringde vid klockan 10 men vaknade till innan dess. Huset var fortfarande tyst när jag vaknade så jag bestämde mig för att gå och simma i poolen. När jag kom upp dröjde det inte länge innan även Minna och Arthur var uppe. Minna tog sig en simtur hon med men avbröts då vi fick besök av en man vid namn Glyn som hjälper dem att hålla huset i skick. Medans dem gick runt och pratade gjorde jag frukost och skickade ut Arthur för att plocka en bukett med blommor till sin mamma. Det blev en riktig brunch med pannkakor, flingor, parma, salami, ost, bröd, äggröra, flingor, fil.. etc etc. OCH KAFFE SÅKLART! Det blev i alla fulla fall en vädigt lyckad frukost.

Efter frukosten klädde vi på oss och blev klara för att åka ner till stranden och möta upp Mary igen men det tog oss yttligare två timmar att komma hemifrån. Arthur den lilla skiten puttade i mig i poolen när jag stod vid kanten likaså som han skrämde vettet ur mig här om kvällen då han smög bakom mig i köket, tyst som en mus och helt plötsligt hoppade på mig i mörkret. Jag trodde att jag fick hjärtstopp så rädd som jag blev... Morr den lilla ungen... Haha

Det tog oss cirka en timma med bilen att ta oss till den stranden där vi skulle möta upp dem andra. Dem var inte där än, även fast att klockan var närmare tre på eftermiddagen. Det var en intim liten stenstrand med klippor som man kunde hoppa ifrån ner i havet. Jag badade dock inte, havet var på tok för kallt men det såg roligt ut när barnen hoppade. Mary lekte med sina vänner och Arthur träffade pojkar i hans ålder. Minna låg och pratade med en väninna så jag tog mig friheten att lapa sol på min solbädd och läsa en bok. Har mig ett par fina brända skinkor ikväll. Förstår inte hur jag alltid lyckas bränna rumpen men resten av nedre delen av min kropp vill aldrig få färg.

Känner att jag har fått lite färg i från solen, skönt! Vi åkte hemåt när klockan var efter sex och var hemma runt klockan sju. Mary och Minna tog ett bad och jag gjorde i ordning middag. Barnen åt rester ifrån spaghettin, slängde ihop en tomatsås med lök och morot och slaffsade ihop alltsammans och strödde över ost. Jag själv åt färska burgare ifrån slaktaren med en sallad och Minna åt sallad. Pastarätten blev en riktig succé hos barnen och Arthur sa till och med att det smakade som en äkta italiensk rätt och att jag absolut var tvungen att laga detta igen hemma i England.

Minna öppnade mitt paket vid matbordet och blev väldigt glad. Jag hade proppat i ett brev där jag skrev av mig om min relation till henne, en bad-chokladkaka (tror det är som badsalt som löses upp i vattnet), colobianskt kaffe som jag köpte malt på en marknad efter att ha stått och sniffat efter rätt sort i hundra år och en aprikos fin t-shirt ifrån hennes favoritbutik. Minna är svag för bad, kaffe och som sagt det är en av hennes favoritbutiker. Gladast av allt tror jag dock att hon blev av brevet, hon sa att det var det finaste brev hon fått och Mary utbrast, "men mitt brev då". Ja men det finaste brevet jag fått ifrån någon som inte är i familjen, fick Minna förklara då. Jag fick en massa kramar och puss på kinden. Hon tackade igen för presenterna och brevet nu ikväll.

Efter middagen tog jag mig en dusch och sen rullade kvällen på ganska fint. Jag läste för Mary när det blev sängdags och sen tittade jag, Minna och Arthur på Game Of Thrones. Minna och jag slängde på ett till avsnitt efter att Arthur gått och lagt sig och mumsade i oss en varsin rostad macka med smör och jordgubbssylt med en kopp mint-te. Ligger nu i sängen och ska sova, klockan är sen!

 

 

Vaknade upp vid nio men somnade om och låg kvar en bra stund längre. Tänkte gå upp tidigt för att ta en springtur men kände mig inte så pepp när klockan ringde. Men jag tog på mig träningskläder ändå och sprang upp och ner för den branta backen som leder till vårt hus. Det blev bara 15 minuter men det var gott och väl då det rasslades gott i halsen och lungorna och svetten rann. Minna fick en massage inne i barnens rum av en vännnia så jag hoppade i poolen och simmade femtio längder. Trodde att det skulle vara mycket kallare men det var väldigt behagligt så länge jag simmade. Efter simturen tog jag mig en dusch och hjälpte Mary mig med frukosten, det var så simpelt som flingor med mjölk, ett varsitt stekt ägg till mig och Mary och jag naffsade i mig en persika och en massa kaffe såklart.

Vi strosade runt hemma en stund innan vi satte oss i bilen för att köra mot kusten för att träffa Marys kompis. Det tog oss över en timma att åka och vi hittade inte restaurangen där Marys vän befann sig så vi virrade runt ett tag nere i hamnen. Väl där hamnade vi inomhus på en restaurang för lunch (vi som redan suttit i bilen i över en timma och solen sken ute) i alla fall.. Minna beställde friterad bläckfisk till mig med pommes. Bläckfisken var... Ja... Seg... Smakade inte jättemycket men konsistensen var seg och det var inte det bästa jag ätit men jag åt lite grann i alla fall.

Mary sprang iväg och lekte med sina vänner, Minna satt och pratade med mammorna och jag tog med mig Artie ner till hamnen och tittade på alla båtar och läste namnen och pekade på vilka vi skulle vilja äga. Det var jätte mysigt och Artie tog mig i handen där vi strosade. Så där gick vi hand i hand i solskenet och njöt min pojk och jag.

Det bestämdes att Mary skulle sova hos sin kompis så vi åkte tillbaka utan henne för att rida. Grannen här uppe har åtta hästar som går och Artie skulle få rida en ponny. Minna ledde med grimman, Artie red och jag gick brevid. Han trivdes som fisken i vattnet där uppe och Minna och jag fick en bra promenad/träning när vi skrittade och travade längst med bergsvägen som gick upp och ner. Mina benhinnor och knän är nu inte så glada, platta flippflopps springandes på en grusväg var inte det härligaste. Vi var ute i över en timma och är nu hemma igen.

Jag ligger i badet för att fräscha till mig och koppla av innan middagen. Imorgon är det Minnas födelsedag så ska förbereda lite inför frukosten ikväll. Vid lunchtid ska vi köra ner till kusten igen och ha en dag vid stranden och möta upp Mary. Det blir en lugn kväll och Minna och jag tittar nog på Game of Thrones igen innan sängen.

 

 

Det är måndag och jag vaknade efter tio, hur trött som helst. Artie blev förvånad när han såg mig och sa åt mig att gå och lägga mig igen då den bara var nio vår tid. Men jag var redan uppe så då kunde jag likväl hålla mig uppe. Det är molnigt idag, men det gör mig ingenting. Det är bara skönt att vara någon annanstans. Mary är ivrig till att gå ut på upptäcksfärd så jag känner mig stressad, vilket jag inte vill. Semester... Jag vill koppla av. Minna är ute på en springtur och Artie tittar på tv. Minna och Arthur ska åka till byn och handla och jag stannar här med Mary, eller stannar och stannar, vi ska ut på upptäcktsfärd. Ciao!

Ex antal timmar senare...

Mary och jag gick på upptäcktsfärd i bergen. Klättrade i träd och kämpade oss upp för branten. Blev rädda för muterade jättemyror och stack oss på stickiga blommor och buskar. Solen bestämde sig för att titta fram och har spenderat dagen i solen, mest liggandes i en solstol vid poolen. Åt lunch ute, salami, parmaskinka, ost, sallad och baguette. Mumma.. Har ätit fruktansvärt mycket bröd sedan vi kom hit och vi har inte ens varit i huset i ett dygn.

Har inte vågat simma i poolen än då jag tycker att det är för kallt, plus att jag fortfarande är sjuk och jag vill gärna bli frisk någon gång och jag tror inte att iskallt vatten kommer hjälpa till med det. Kanske imorgon. Ska sätta mig ute på altanen igen nu och njuta lite till. Minna tog med barnen upp för kullen för att se om några grannar är hemma, hon tänkte om jag ville ha lite ensamtid. Har legat vid poolen och läst min bok men blev lite snurrig efter ett tag så har bara njutit och vilat. Hann prata med mamma på skype en stund innan det bröts.

Artie kom tillbka ensam och en stund senare kom Mary och Minna, med sig hade dem en stor korg med grönsaker ifrån grönsakslandet längre upp på berget. Det äts väldigt organsiskt och färskt här i huset då köttet kommer från slaktaren och grönsaker ifrån grönsakslandet. Väldigt gott.

Det blev spagetti och fläskkotletter till middag med sallad och goda bebismorötter. Låter förmodligen som en konstig kombo jag vet men det fanns ingen potatis i grönsakslandet och vi hade inget ris hemma. Minna stekte fläskkotletterna i smör och citron, riktigt möra och fina. Middagen avnjöts på altanen medans solen gick ner bakom bergen.

Det blev läggdags för barnen och Minna och jag tittade på Game of Thrones innan sängen.

 

 

 

Första dagen i Spanien. Vi lämnade London efter klockan två och det tog oss strax över två och en halv timma att flyga. Solen kom fram sista dagen i London och vi möttes av sol i Spanien. Klockan var efter sex spansk tid. Jag tog med mig barnen för att hämta vårt bagage och Minna gick för att ordna med en hyrbil.

Tror att vi lämnade flygplatsen strax efter sju. Vi fick oss en liten fiat, en äkta liten turistbil. Våra två stora bagageväskor fick inte plats i bakluckan så ena väskan (min) fick ligga mellan barnen i baksätet. Funkade väldigt bra så barnen slapp tjafsa. Vi alla var trötta, Minna och jag tog oss en varsin tupplur på planet men barnen höll sig vakna och läste. Barnen var inte jätte postitva men jag fortsatte säga “always look on the bright side of life”. Vi sa att vi skulle ha en lugn skön vecka utan tjafs. Än så länge har det inte funkat.. Om barnen bara slutar reta varandra så slipper det gå massa onödig energi till att få dem att lägga av. Varma, sega men exhalterade satte vi oss i bilen och körde mot Gaucin.

Det tog ca en och en halv timma att köra. Vi åkte igenom tre olika tullar och körde längre och längre upp i bergen. Det kändes hur lufttrycket förändrades då jag fick lock för öronen ex antal gånger. Jag var helt tagen av den fantastiska miljön, vi omringades av berg, dalar och vita byar. Helt otroligt, jag har aldrig sett den spanska landsbygden såhär förut.

Innan vi åkte till huset stannade vi till i Gaucin för att äta då vi inte hade mat i huset. Tänk er en liten grekisk by, högt uppe på ett berg. En by av vita stenhus omringad av berg. Vi stannade till på ett litet torg och åt tapas och såg solen gå ner bakom bergen. I bilen på väg tillbaka såg vi hur solnedgången sken på det högsta berget, så himla fint. Jag vet jag låter helt salig när jag pratar om miljön här men den är verkligen magisk!

När vi kom fram till huset var klockan sen och vi insåg att det inte fanns någon nyckel så Minna skulle åka upp till vägskälet för att möta upp Glinn tror jag han? Hon? Heter... för att få en nyckel.  Jag väntade med barnen vid huset, och dem gav mig en guidad tur runt och visade alla små gömmor. Där fanns också Paco, deras trädgårdsarbetare. En väldigt vänlig man. Mary frågade mig “vad betyder 'como estas?” han frågar hur du mår, då säger du “muy bien, gracias”. Han tittade då på mig med ett leende och frågade “tu habla espanol? ... “Si, un poco” . Bra, nu kan jag öva lite spanska! Lär dock bara bli småfraser som hej, tack, hur mår du?, god dag osv. Minna kom tillbaka efter en halvtimma och klockan var efter tio spansk tid.

Alla var vi trötta och jag blev visad mitt rum och tog mig friheten att titta omkring. Huset är som man tänker sig ett typiskt spanskt hus, stort och rymligt och väldigt gammalt och vackert. Två uteplatser, en stor veranda med utsikt över bergen och en swimmingpool. Ni kommer få se bilder på allt senare.

Innan sängdags tog Minna och jag oss en varsin kopp te och tittade på Game of Thrones.

 

 

 

Jag var på väg att skriva ett inlägg igår men sen insåg jag att jag var för trött.
Jag har varit sjuk sen i onsdags men det eskalerade ordentligt i torsdags. Dunderförkylning och feberfrossa, wiha. Är väldigt sällan sjuk så det var väl på tiden. Känner mig lite piggare idag och har kunnat vara ute, dock är allting mycket mer ansträngande än vad det brukar vara. Morgonpromenaden som annars är så skön med Molly blev jobbig halvvägs igenom och var hur trött som helst när jag kom hem.
 
Lämnade av Molly i Paddington runt klockan tre och åkte sen in mot stan för att träffa Zaaazoooo (Jasmine, vet inte varför hon kallas Zazooooo... Jessicas påhitt). Solen bestämde sig för att kika fram och det blev en underbar dag. Promenad längst med floden, en snabbvisit på Borough market, gott italienskt kaffe och framtidsplaner. Helt perfekt lördag.
Sitter nu hemma i sängen och packar klart det sista inför Spanien, yep imorgon bär det av mot Spanien! Fick i 20års present av familjen att följa med dem till deras hus under lovet. Huset ligger i en by uppe i bergen vid namn Gaucin. Det påminner om en grekisk liten by, hur fint som helst! Ska bli så himla skönt att komma bort ifrån allt ett tag, inget internet eller dylikt. Himmelskt!
Resan dit blir relativt lång, först bil till flygplatsen på ca en timma, flyg i ca 3 timmar och sen yttligare en bilresa upp till bergen på ca 1,5 timmar. Lär vara ganska seg när vi kommer fram.
 
 
Vi ses om en vecka mina kära, garanterar er en bildbomb. Tills dess, puss på er!
 
 
 Detta är Gaucin
 
Idag har det varit Marys 1st Communion, den första nattvaden. Vi var i kyrkan på förmiddagen på söndagsmässa och åkte sedan tillbaka till huset och åt en god lunch med lite släkt och vänner. Det bjöds på lamm, hemmagjord potatissallad, grönsallad, hemmagjorda vårrullar och en fantastisk sallad på butternut squash och getost. Vet inte vad butternut squash är på svenska för tillfället.. Efter detta kom en marängtårta med grädde och färska bär, barnen åt jordgubbs pudding, dallrigt och dant... Hua... och sen givetvis ost och kex. Hujedamig så mycket mat jag tryckt i mig, har en så vacker matbebis just nu. Det har varit en fullspäckad men härlig dag och jag kan inte bärga mig tills jag ska sova, helt slut och imorgon är det måndag!
 
Innan jag säger god natt måste jag bara berätta en till sak..
 
Mat, pappan gav mig  det finaste och mest berörande tal jag fått höra på länge tidigare ikväll. Fast inget slår det du höll för mig på studenten mamma, det var så vackert.
Mat sa hur lycklig han är över att ha fått ha mig här i ett år och hur hemskt det är att behöva säga att jag ska lämna dem. Jag har varit så fantastisk med barnen och format dem till ännu bättre människor. Jag ser saker svart på vitt, jag är disciplinerad och ordningsam och har lagt en bra struktur för barnen och jag gör dem så lyckliga, dem älskar mig.
 
Han vet inte vad dem har gett mig mer än upplevelsen av att vara här och jag besvarade det med att säga att dem har gett mig massor. Jag var så orolig innan jag åkte då jag inte visste hur det skulle vara i familjen, skulle jag räkas som en familjemedlem eller vara en typisk anställd som stängdes ute efter jobbet.
 
Jag har blivit så älskad och omhändertagen hos min familj och har verkligen fått känna mig som en i familjen, som en storasyster till Arthur och Mary. Mat sa att han hoppas att detta har utvecklat mig och att jag tar med mig allt detta hem. Inte som en liten betongklump men som något jag kan fortsätta forma och använda, så fantastisk som jag är.
 
Han avslutade med att krama om mig och säga att han älskar mig.
Jag älskar er