moarorstrom

Jag har haft en så förbannat dålig morgon. Först och främst så sprang Molly upp på den höga muren på baksidan för att fightas med den dumma räven som alltid jävlas med att komma hit enbart för att trigga Molly känns det som..Dem hamnar i slagsmål, så jag klättrar upp för stegen ca 4m för att försöka få ner den dumma hunden, vilket resulterar att jag skitar ner mig själv och var nära på att ramla ner. Inte fick jag med mig Molly ner heller.. Klockan går och jag måste köra Artie till skolan för att inte komma försent, skulle egentligen haft med mig Molly för en mysig långpromenad längst med Themsen men den idén sket sig. Istället är Molly kvar på muren och Mat får ta över problemet eftersom att han är kvar hemma en stund till med Mary.

 

På vägen hem ringer Mat för att säga att Molly är nere, hon hade tydligen ramlat ner?! Som sagt det är säkert 4m upp men hon ser ut att vara okej. Så när jag kommer hem välter jag ett bord för att blockera så att Molly inte ska komma upp. Sen blev det bara en kort promenad, Molly får skylla sig själv. Hade planerat en så mysig promenad för oss men nähä då.. Dumma hund. Kaffekannan gick sönder igår så inte heller kunde jag dricka mitt morgonkaffe, så då tänkte jag att jag skulle gå runt hörnet och köpa mig en istället. Idiotisk som jag är går jag ut genom dörren utan varken mobil eller nycklar. SMACK, dörren slår igen och jag inser att jag just gått ut utan att kunna komma in igen. Detta händer inte.. Hur kan jag vara så dum? Minna är borta till måndag, Mat jobbar och städerskan har just meddelat att hon kommer imorgon istället för idag. Där står jag och inte kan jag något nummer till någon utav dem heller. Tack i alla fall att jag hade plånboken i fickan.

 

Frågar folk om hjälp, om det finns något nummer som jag kan ringa, typ 118 118 liknande. En hjälpsam kvinna på en bank lånar ut en dator där jag får söka på yellow pages men utan resultat. Hon säger åt mig att ringa 112 112, går till telefonkiosken och slår numret men telefonen tar det som nödsamtal "112" så jag får lägga på och mina pengar slukas. Jag går till låssmeden och frågar om han har material att virka upp låset med och frågar om jag vet hur nyckeln är skuren, det minns väl inte jag heller? Jag har inte analyserat den. Han hade redskapen men han sa att vi var tvugna att byta lås. Nej tack vi bytte just lås och det kostar en förmögenhet. Det finns tre andra personer som har nyckel till huset. 'Du kan ju ge dem nya nycklar', men NEEEJ vad är det du inte förstår jag vill bara komma in i mitt eget hus!?

Frågar nu istället några poliser på gatan om ett nummer att ringa. Mannen i sällskapet säger 118 118 och jag går tillbaka till telefonkiosken och slår numret, inget händer och den dumma makapären slukar mina pengar IGEN. Det här gick ju bra.. Går nu istället tillbaka till banken och frågar istället om det finns en möjlighet att jag kan låna telefonen. Mannen säger att det egentligen inte är tillåtet men detta får vara ett undantag. Kvinnan på telefonen är så fruktansvärt otrevlig så att det inte är klokt, och i slutändan visar det sig att hon bara kan få upp hemtelefoner vilket inte hjälpte mig så jag tackar för mig och hon svarar lika otrevligt tillbaka. När jag kom ut på gatan igen var jag gråtfärdig. Vad skulle jag nu ta mig till?

 

Jag bestämde mig för att ta mig till Jessica. Det kändes för långt att gå i mitt depprimerade tillstånd så jag ville ta bussen. Dock låg även mitt oysterkort i huset. Jag sprang ikapp bussen och nästan missade den och fick betala dubbla priset utan mitt oyster. När jag kom fram till Jessicas hus öppnade städerskan dörren och jag sprang upp till Jessicas rum. Öppande dörren och sa "jag har haft en fruktansvärd morgn" och sen brast det, tårarna rullade tungt ner för mina kinder. Stackars Jessica, nyvaken, chockad och där står jag och gråter. Hon klappar på sängen så jag lägger mig brevid henne och hon strycker mig över armen. Min fina vän, vad vore jag utan dig?

 

Vi kollar först skype för att se om jag får tag på minna utan resultat. Sen kom Jessica med den brillianta idén att kolla i mailet som jag fick från Marie när jag först hörde talas om familjen Fry-Whitley. Jessica går ner och kokar kaffe och jag hittar Mat's nummer. HALLELUJAH! Mat kom 30 minuter och plockade upp oss för att köra oss hem och släppa in oss i huset. (och jag fick i mig min kopp kaffe)

 

Jessica och jag gick till Hammersmith för att träna, ett nytt pass scuplt and conditioning. Var skit jobbigt, jätte svettigt men så kul! Riktigt drog energin ur mig. Ska gå på det varje fredag nu. Har pass från måndag till fredag, svettigt och dant.

 

Har nu just kommit hem ifrån en ur-mysig kväll med min grabb. Vi var på pizza express och pratade om allt och ingenting och njöt. Vi kom in på mitt jobb av någon konstig anledning och Arthur blev förvånad när jag sa att jag ska åka hem till sommaren. Men jag sa det att jag har saker som väntar på mig där hemma också, familj och vänner. Men att jag älskar dem och jag älskar att vara här. Så nu lever vi i nuet.

Vi gick på bio och såg Life of Pi, riktigt fin film som jag vill rekommendera! Nu väntar Artie på mig i den andra rummet, vi ska kolla vidare på Clash Of The Titans? Heter den så?

En dålig dag slutade bra, cheers! xx