moarorstrom

Kära vänner, jag är just hemkommen ifrån en fantastiskt fin helg med fina vänner i den vackra staden Paris.  Jag skrev faktiskt detta inlägg igår men sen bestämde sig min dator för att kollapsa och allt försvann.. Frustrationen var inte att leka med, djupa andetag och nu gör jag ett nytt försök.

På fredagkväll tog jag bussen hem till Marie efter att jag slutat jobbet. Det var mycket smidigare att sova hos Marie då hon bor närmre stationen och vi hade kommit överens om att ta taxi. Alarmet började tjuta vid 4.45am ... Wäääh på tok för tidigt. Taxin skulle hämta upp oss vid 5.15am, jag var fruktansbärt snabb på att göra mig klar. Klä på mig, platta håret och sminka mig. Hann till och med dricka en snabb kopp kaffe och bränna mig på benet utav plattången, ouch! Mitt vänstra ben börjar se smått bad ass ut nu med alla små fjompiga ärr, dem flesta är brännskador. Hur lyckas jag? Ett på foten och smalbenet som jag fick på en efterfest någonstans i norra London då jag halkade i en trappa i höga klackar, mmmmmh skönt. Knäet, efter incidenten med kokande vatten över mig som barn. Ett litet fjutt-ärr på låret efter att jag slant med kniven på träslöjden i mellanstadiet och slutligen på låret/höften efter att jag spillde kaffekoppen över mig själv i bilen. Jodå, jag lyckas då nästan alltid med det ena eller det andra.

Nu tillbaka till storyn..

Solen gick upp medans vi satt i taxin mot King's Cross där vi mötte upp Viktoria. King's Cross St. Pancras är en sådan gigantisk station med hela tre stationshus. Vi knattade lite fel först men efter att ha fått vägvisning hittade vi rätt till dem internationella tågen och hann till och med köpa med oss kaffe och frukt ifrån starbucks.

Jag trodde att jag skulle somna på tåget med tanke på hur tidigt vi gick upp men vi tjattrade bort tiden och efter cirka två och en halv timma rullade vi in på Gare Du Nord. Vi letade upp en karta och tog oss ut på gatan. Lyckan spred sig i kroppen, där var vi äntligen i Paris. Marie och Viktoria är betydligt mycket bättre på geografi och orientering än mig så dem skötte kartläsningen galant. Efter att ha hittat en bankomat letade vi upp ett fik där vi kunde slå oss ner för frukost. Marie pratade om sin croissant under mestadels av resan, så Marie skulle få sin croissant. Ps. Marie, jag älskar dig och dina matbegär. Ds.

Vi hittade ett fik som såg okej ut och slog oss ner på uteserveringen. Jag tog en kaffe, baguette och en crossiant. Med lite ny energi i kroppen och med hjälp ifrån vänliga franssyskor hittade vi metron som tog oss till Champs Elysées, den stora paradgatan som leder upp till Arc de Triomphe. Solen sken och vi vandrade upp längst med den stora gatan. Flickorna fick med sig lite shopping och sedan nådde vi Arc de Triomphe där vi givetvis stannade för turistfoton. Därefter gick vi vidare in på en tvärgata för att röra oss mot Trocadéro och La Tour Eiffel. Dock ville våra kurrande magar äta lunch först så vi hittade en mysig liten bistro där vi slog oss ner. En väldigt stilig fransman jobbade och verkade vara väldigt nyfiken på oss. Han vankade lite av och ann och kom fram och pratade, dock verkade han bli avskräckt när vi sa att vi bodde i London. EEY DU DET ÄR INGET FEL MED VÄRLDENS BÄSTA LONDON!! Vi åt alla gott, jag åt en god sallad med parma och getost (MUMS) och flickorna åt lax med ratatouille. Nu när jag tänker efter så åt dem väldigt mycket franskt, bra där. Jag var för tråkig när det kom till att prova fransk mat antar jag... Bättre lycka nästa gång. Till detta delade vi på en flaska vitt. När vi skulle gå sa den stilige fransmannen ”see you tonight”, som om vi skulle gå tillbaka till restaurangen. Nej du! Drömma kan man få göra, ho ho.

Efter en liten promenad var vi framme vid Trocadéro där vi återigen åt. Vi konstaterade att vi åt oss igenom alla sevärdigheter, precis som det ska vara. Ifrån Trocadéro hade vi en fantastisk utsikt mot La Tour Eiffel. Vi köpte oss en varsin crêpe, Viktoria åt istället en våffla. Min crêpe var fylld med nutella och banan..... Dregel.... Vi slog oss ner vid den pampiga fontänen och smaskade innan vi rörde oss neråt mot tornet. Därifrån gick vi med längst kanalen bort mot Notre-Dame men innan vi han komma så långt kände vi hur tröttheten slog oss ifrån den tidiga morgonen och beslutade oss för att köpa kaffe och slå oss ner i en park en liten stund. Jag hann drömma mig bort under den korta stund som vi låg där. När vi kvicknade till hade jag lite mer energi i kroppen och stegen kändes lite lättare igen.

Vi befann oss nu vid Obelixen vid Place de la Concorde, vi passerade där efter kärleksbron. Jag hade ingen aning om vad detta var för bro innan Viktoria berättade för mig. Det är en bro fylld med hänglås där par har skrivit eller ristat sina namn eller vad än dem valt att göra på sina hänglås och låst fast dem i bron och kastat nyckeln i floden, på så sätt är deras kärlek för evigt. Är det inte en romantisk gest så säg?

Vi passerade Louvren men bestämde oss för att ta det på söndagen och gick istället vidare mot Notre-Dame. Vi anlände precis i rättan tid för en mässa, änglalik sång och en lite magisk känsla skulle jag vilja säga. Katedralen är majestätisk med dem enormt stora fönstren och läskiga stenfigurer.  Efter detta slog vi oss ner på yttligare en uteservering och drack lite mer vin. Solen sken och vi var lyckliga som attans, sen blev det såklart en liten matpaus igen. Eller snarare färdkosts köp, Marie och jag tog oss en varsin macaroon och jag kände mig glad och lite berusad ifrån allt vin. Skratt och leenden utdelades och vi vandrade nu glada mot vårt hostel. Inte för att vi hade någon aning om vart det låg men Marie och Viktoria var ju som sagt exelenta kartläsare så det var inte svårt alls att hitta dit. Vi tajmade allt väldigt bra denna resa ändå, mässan i kyrkan och med hotellet. Vi var just på väg att gå förbi vårt boende när vi såg den lilla dörren med namnet över sig. Det var ett litet förfallet hostel som drevs av en mörk skön man med en go fransk/engelsk brytning som lyssnade på härlig musik som vi kunde gunga med till. Vi hamnade högst upp i byggnaden och fick kliva upp för många sneda trappsteg

Klockan hade hunnit bli kvällen men det kändes som om att vi hade all tid i världen, ingen jäkt eller stress. Vi tog en snabbdusch, piffade till oss och svidade om till vår kvällsutstyrsel. Helt plötsligt stod där tre fruktansvärt snygga och attraktiva unga kvinnor. Inte för att vi inte var fina innan men efter en jäkla massa gående blev vi lite svettiga och ofräscha.

Jag överdriver inte när jag säger att varenda fransman vände på huvudet när vi skred fram över Paris gator på kvällen. En del glodde, andra visslade eller ropade något. Ja herrejisses vilka pangbrudar!

Vi hittade en modern och vad som verkade vara en mysig fransk restaurang vid ett litet torg inte allt för långt ifrån där vi bodde. Menyn visade sig vara helt på franska men vi fick hjälp av en söt servitris och lite egen översättning så det gick galant ändå. Efter en liten stund kom hon in med en hink innehållandes en flaska vitt. Viktoria gestikulerade till mig att jag skulle vara den som provsmakade när servitrisen frågade. Vad skulle jag säga? Jag är inte expert på vin, men det smakade gott, haha. Det blev en tvårätters. Jag åt en mozzarella och tomat kompott och balsamvinägerdressing till förätt och tjejerna åt lax med toast. Till varmrätt körde jag på klassisk burgare med dem förmodligen godaste pommes jag någonsin ätit. Viktoria åt risotto och Marie var modig och åt en råbiff. Läskig konsistens enligt mig.. Men sen har Marie en tendens att äta konstiga saker (typ som den där risbolljapanskabullebajsen du åt)... hahah men en stor eloge till dig, du är modig. När notan kom in hade kanske dem flesta blivit chokade över hur dyrt det var men vi blev snarare stolta över att ha spenderat så mycket pengar på en fantastiskt god middag. Mat är det bästa att lägga pengar på, om den är god såklart.

Efter vår dyra fancy middag rörde vi oss mot metron som tog oss till Pigalle, området där vi skulle ut. Vi försvann snabbt in på en liten skruttbar där tjejerna tog en varsin drink. Min hals brände som attans av halsont så jag bad istället om en vatten. Dock fick jag vodka istället för vatten.. Till slut fick jag ett glas med kranvatten, tack..

Vi slutde upp på en klubb vid namn Carmen, en mysig intim liten klubb. Vi anlände någon gång efter tolv när det fortfarande var ganska lungt. Därefter fylldes det på med mer och mer folk. Vi spenderade hela natten på klubben. När klockan blev runt halv tre slogs jag av trötthet och blev helt överkörd. Tjejerna var på “the top of their game” och ville inte hem än och jag ville inte åka hem själv så jag slog mig ner i en fotölj och väntade. Jag ryckte till av att en vakt sa åt mig att jag inte kunde sova där, så uppenbarligen somnade jag. Jag vänade till halv fyra och en massa människor frågade om jag var okej. Jag hade åkt tidigare men som sagt jag ville inte ta mig hem själv, jag hade inte heller några pengar på mobilen ifall det skulle hända något. Efter mycket om och men och hit och dit hamnade jag i en taxi och skjutsades hem. Taxichauffören var gullig nog att släppa mig precis utanför dörren till hotellet.

Jag somnade någon gång efter fem efter att ha varit vaken i ett dygn. När jag vaknade upp var tjejerna fortfarande inte tillbaka men jag hade ett sms på min telefon. I stil med “vi festar vidare, vi håller ihop, puss”, det där var lite sammanfattat men ni förstår innebörden. Töserna hade då sovit hos fransmännen som vi hängt med under kvällen som vi även träffat i London helgen innan. Jag somnade upp och vaknade återigen ensam runt åtta. Jag ringde Viktoria och tjejerna var tillbaka på hotellet efter drygt en halvtimma. Kvick uppfräschning och packning och sedan var vi utanför dörren igen. Musée du Louvre stod på schemat, det var dags att beskåda Mona Lisa.

På vägen dit stannade vi för att köpa färdkost, Marie var mesig och köpte en liten kaffe. Jag och Viktoria gick all in, jag köpte drygt en halvliter kaffe och Viktoria köpte en bauguette i samma size som oss typ. Haha. Det blev en kort visit på Louvren eftersom att det enda vi var intresserade av att se var Mona Lisa. Vi var där efter tio och lyckades undkomma folkmassan som kom när vi skulle gå. Efter det tog vi metron upp till Montmatre och Sacré-Cœur, den högsta punkten i Paris.  Det var trappor efter trappor efter trappor för att komma upp, men så tadaa där stog vi. Var som en mysig liten småstad. Vi gick igenom målarenstorg som kryllade av människor och tog oss en titt på  Sacré-Cœur och fick en fantastisk vy över Paris ifrån toppen.

Med gott om tid på oss innan tåget skulle gå beslutade vi oss för att köpa lunch och slå oss ner i gräset nedanför katedralen. Tjejerna han somna och när det var dags att röra på oss hade vi fortfarande gott om tid. Det kändes som om att vi spenderade flera dagar i Paris, inte bara två. Vi beslutade oss i alla fall för att röra på oss även fast att det var lite över två timmar tills vårt tåg skulle gå. Vi ringlade oss ner igenom staden för att leta efter kanalen. Vi gick i vad som kändes som en evighet, vi var alla trötta och slitna och benen och fötterna värkte. Tillslut fann vi vår destination, nu var nästa mission att hitta ett ställe som sålde glass. Men hittade vi något? Nej... Efter en bra lång stund fann vi en liten glassfrys och fick våra efterlängtade glassar. Vi slog oss ner vid slussen och avnjöt vår sista stund i Paris.

När vi kom tillbaka till stationen var det dags att checka in. Det är som att vara ute och flyga när man tar sig till Paris via tåg. Det var biljettcheck, passkontroll, passkontroll igen och metalldetektor. Det var fullt med folk och vi slog oss ner i ett hörn och väntade. Efter en stund fick vi beskedet att vårat tåg var försenat på grund av en person på spåret. Vi kom iväg efter halv sex och jag slocknade så fort vi kommit på tåget.

Vi rullade in i London efter halv åtta och det kändes skönt att vara tillbaka. Att vara tillbaka på hemmaplan efter att ha turistat så mycket. Kände mig som hemma, “här hittar jag, skööönt”. Vi blev välkomnade med snickers och vatten på stationen, trevligt! Tog mig hem och somnade gott och vaknade som en zombie.

Har haft en helt otroligt fin helg med mina fina vänner, ni är underbara. Paris, vi ses snart igen! Until then, Au Revoir!