moarorstrom

Jag har haft en nästan alldeles för bra helg. Jag flög hem till Stockholm, till mina kära kära familjemedlemmar. Jag kom ut till LHR lite för tidigt på torsdagkväll men det var skönt då jag kunde slappna av och strosa runt, slå mig ner och äta soppa och kika vidare. Fick inte med mig något till mig själv men köpte något till alla andra, det är ju så mysigt att få skämma bort dem man älskar eller hur.

 

Jag anlände runt midnatt till Arlanda, från det att planet landade och jag var ute i "anländande-salen" tog det inte mer än 15 minuter och då hann jag gå på toa också! Ba är ett så himla bra flygbolag (tips). Fick syn på mamma och kände hur jag sprudlade av lycka, hon såg inte att det var jag först. Men hon sken upp när jag kallade hennes namn och vi var äntligen tillsammans igen. Morfar väntade i bilen utanför och Filip var hemma med mormor. Hemma väntade varma välbekanta ansikten och det var så skönt att kunna pusta ut och äntligen ändligen vara hemma igen. Det blev lite struntprat och te innan sängen kallade.

 

På fredagen åt vi en god gemensam frukost, något som aldrig händer här. Jag äter alltid min frukost ensam, det är så det är som au pair. Därför var alla gemensamma stunder denna helg så magiska. Frukost, promenader, middagar, kortspel, mys i soffan, ALLT! Vi åkte hem till kusinerna på fredagskvällen där det bjöds på tacos och glass, lördagen firade vi Hanna, massa god mat och en fantastisk kväll med min familj. Det finns nog inte många familjer som är så tajta som vi. Morfar och jag dansade runt, mamma och moster buggar för fullt, Hannas kamrater har tehuva på huvudet, morbror plojsar som alltid och så vidare. Alla spelar ut och bjuder på sig själva och rummet bara sprudlar av lycka och kärlek, atmosfären är fantastisk. Det fälldes några tårar på kvällen när jag insåg att dagen efter var det dags för mig att åka igen.. Det är farligt att åka hem, det blir så tufft att åka tillbaka till London.

Söndagen var slapp och skön, frukost, kortspel, morfars rulltårta, promenad och sen kom resterande del av familjen hem till mormor och morfar på middag, en sista måltid att avnjuta tillsammans.

 

Tiden går så fort, helgen gick fort men våren kommer också gå fort och det dröjer inte länge innan vi ses igen. Det var riktigt tufft att åka tillbaka. Mamma strök mig över ryggen i bilen mot flygplatsen och höll min hand, den andra handen höll morfar i. Bara sådana beröringar kommer dröja så länge innan jag får känna igen. Idag har både jag och mormor gråtit, nu får vi väl ge oss mormor. Vi kan inte sitta här och böla hela tiden, vi ses ju snart igen. Så länge får vi minnas vår fina helg och blicka framåt.

 

Jag kom hem sent och somnade inte förens runt ett och vaknade som ett ufo idag. Men en glad familj väntade på mig och ett varmt välkomnande. Åkte från ett soligt Stockholm till ett snöigt och blåsigt London, uscha...

 

Jag ska nu blicka framåt för jag har fått den mest kärleksfulla och finaste 20års presenten jag någonsin kunnat önska mig. 28 juni 2010 - festival, 28 juni 2011 - festival, 28 juni 2012 Mallorca, har inte firat min födelsedag med familjen på tre år. Allt lyckas alltid hända just över det datumet. Jag har undrat och velat över hur det ska bli detta år. Jag vill vara med min familj när jag fyller 20, HELA familjen med alla inräknade. Vad tror ni inte då att min familj gör? Jo hela tjocka bunten kommer hit för att vara med mig på min dag. Hela familjen på tio personer kommer hit för min skull, jag blev så emotionell. Det är verkligen det bästa jag någonsin kunnat få.

 

Jag älskar er till universums slut och tillbaka (och universum har inget slut)