Här sitter jag vid köksbordet och dricker min vanliga morgonkaffe, det känns som vilken annan dag som helst. Men sedan slår det mig som en käftsmäll, Jessica är inte längre kvar i London..Tårarna rann som floder ner för mina kinder efter att du gått igår.
London kommer aldrig att vara detsamma utan dig min fina. Så många minnen vi har skapat här, vilket grymt år vi har haft. Jag har älskat dig ifrån första stund. Ditt leende, ditt skratt, din dåliga humor, dina kloka ord och din fantastiska personlighet, allt som är du. Jag älskar varenda liten millimeter utav dig.
Vi har sett efter varandra, glada som ledsna, nyktra eller med lite för mycket alkohol i kroppen, arga som lyckliga. I hälsa och sjukdom, ja till och med efter att jag gjorde på mig.. Haha! Det finns inte någon som kan ersätta den plats som du besitter i mitt hjärta.
Den person som inte inser hur fantastisk du är har någon felkoppling i knoppen för du är bäst!
Du är en vän för livet Jessica, I love you
Kära vänner, jag är just hemkommen ifrån en fantastiskt fin helg med fina vänner i den vackra staden Paris. Jag skrev faktiskt detta inlägg igår men sen bestämde sig min dator för att kollapsa och allt försvann.. Frustrationen var inte att leka med, djupa andetag och nu gör jag ett nytt försök.
På fredagkväll tog jag bussen hem till Marie efter att jag slutat jobbet. Det var mycket smidigare att sova hos Marie då hon bor närmre stationen och vi hade kommit överens om att ta taxi. Alarmet började tjuta vid 4.45am ... Wäääh på tok för tidigt. Taxin skulle hämta upp oss vid 5.15am, jag var fruktansbärt snabb på att göra mig klar. Klä på mig, platta håret och sminka mig. Hann till och med dricka en snabb kopp kaffe och bränna mig på benet utav plattången, ouch! Mitt vänstra ben börjar se smått bad ass ut nu med alla små fjompiga ärr, dem flesta är brännskador. Hur lyckas jag? Ett på foten och smalbenet som jag fick på en efterfest någonstans i norra London då jag halkade i en trappa i höga klackar, mmmmmh skönt. Knäet, efter incidenten med kokande vatten över mig som barn. Ett litet fjutt-ärr på låret efter att jag slant med kniven på träslöjden i mellanstadiet och slutligen på låret/höften efter att jag spillde kaffekoppen över mig själv i bilen. Jodå, jag lyckas då nästan alltid med det ena eller det andra.
Nu tillbaka till storyn..
Solen gick upp medans vi satt i taxin mot King's Cross där vi mötte upp Viktoria. King's Cross St. Pancras är en sådan gigantisk station med hela tre stationshus. Vi knattade lite fel först men efter att ha fått vägvisning hittade vi rätt till dem internationella tågen och hann till och med köpa med oss kaffe och frukt ifrån starbucks.
Jag trodde att jag skulle somna på tåget med tanke på hur tidigt vi gick upp men vi tjattrade bort tiden och efter cirka två och en halv timma rullade vi in på Gare Du Nord. Vi letade upp en karta och tog oss ut på gatan. Lyckan spred sig i kroppen, där var vi äntligen i Paris. Marie och Viktoria är betydligt mycket bättre på geografi och orientering än mig så dem skötte kartläsningen galant. Efter att ha hittat en bankomat letade vi upp ett fik där vi kunde slå oss ner för frukost. Marie pratade om sin croissant under mestadels av resan, så Marie skulle få sin croissant. Ps. Marie, jag älskar dig och dina matbegär. Ds.
Vi hittade ett fik som såg okej ut och slog oss ner på uteserveringen. Jag tog en kaffe, baguette och en crossiant. Med lite ny energi i kroppen och med hjälp ifrån vänliga franssyskor hittade vi metron som tog oss till Champs Elysées, den stora paradgatan som leder upp till Arc de Triomphe. Solen sken och vi vandrade upp längst med den stora gatan. Flickorna fick med sig lite shopping och sedan nådde vi Arc de Triomphe där vi givetvis stannade för turistfoton. Därefter gick vi vidare in på en tvärgata för att röra oss mot Trocadéro och La Tour Eiffel. Dock ville våra kurrande magar äta lunch först så vi hittade en mysig liten bistro där vi slog oss ner. En väldigt stilig fransman jobbade och verkade vara väldigt nyfiken på oss. Han vankade lite av och ann och kom fram och pratade, dock verkade han bli avskräckt när vi sa att vi bodde i London. EEY DU DET ÄR INGET FEL MED VÄRLDENS BÄSTA LONDON!! Vi åt alla gott, jag åt en god sallad med parma och getost (MUMS) och flickorna åt lax med ratatouille. Nu när jag tänker efter så åt dem väldigt mycket franskt, bra där. Jag var för tråkig när det kom till att prova fransk mat antar jag... Bättre lycka nästa gång. Till detta delade vi på en flaska vitt. När vi skulle gå sa den stilige fransmannen ”see you tonight”, som om vi skulle gå tillbaka till restaurangen. Nej du! Drömma kan man få göra, ho ho.
Efter en liten promenad var vi framme vid Trocadéro där vi återigen åt. Vi konstaterade att vi åt oss igenom alla sevärdigheter, precis som det ska vara. Ifrån Trocadéro hade vi en fantastisk utsikt mot La Tour Eiffel. Vi köpte oss en varsin crêpe, Viktoria åt istället en våffla. Min crêpe var fylld med nutella och banan..... Dregel.... Vi slog oss ner vid den pampiga fontänen och smaskade innan vi rörde oss neråt mot tornet. Därifrån gick vi med längst kanalen bort mot Notre-Dame men innan vi han komma så långt kände vi hur tröttheten slog oss ifrån den tidiga morgonen och beslutade oss för att köpa kaffe och slå oss ner i en park en liten stund. Jag hann drömma mig bort under den korta stund som vi låg där. När vi kvicknade till hade jag lite mer energi i kroppen och stegen kändes lite lättare igen.
Vi befann oss nu vid Obelixen vid Place de la Concorde, vi passerade där efter kärleksbron. Jag hade ingen aning om vad detta var för bro innan Viktoria berättade för mig. Det är en bro fylld med hänglås där par har skrivit eller ristat sina namn eller vad än dem valt att göra på sina hänglås och låst fast dem i bron och kastat nyckeln i floden, på så sätt är deras kärlek för evigt. Är det inte en romantisk gest så säg?
Vi passerade Louvren men bestämde oss för att ta det på söndagen och gick istället vidare mot Notre-Dame. Vi anlände precis i rättan tid för en mässa, änglalik sång och en lite magisk känsla skulle jag vilja säga. Katedralen är majestätisk med dem enormt stora fönstren och läskiga stenfigurer. Efter detta slog vi oss ner på yttligare en uteservering och drack lite mer vin. Solen sken och vi var lyckliga som attans, sen blev det såklart en liten matpaus igen. Eller snarare färdkosts köp, Marie och jag tog oss en varsin macaroon och jag kände mig glad och lite berusad ifrån allt vin. Skratt och leenden utdelades och vi vandrade nu glada mot vårt hostel. Inte för att vi hade någon aning om vart det låg men Marie och Viktoria var ju som sagt exelenta kartläsare så det var inte svårt alls att hitta dit. Vi tajmade allt väldigt bra denna resa ändå, mässan i kyrkan och med hotellet. Vi var just på väg att gå förbi vårt boende när vi såg den lilla dörren med namnet över sig. Det var ett litet förfallet hostel som drevs av en mörk skön man med en go fransk/engelsk brytning som lyssnade på härlig musik som vi kunde gunga med till. Vi hamnade högst upp i byggnaden och fick kliva upp för många sneda trappsteg
Klockan hade hunnit bli kvällen men det kändes som om att vi hade all tid i världen, ingen jäkt eller stress. Vi tog en snabbdusch, piffade till oss och svidade om till vår kvällsutstyrsel. Helt plötsligt stod där tre fruktansvärt snygga och attraktiva unga kvinnor. Inte för att vi inte var fina innan men efter en jäkla massa gående blev vi lite svettiga och ofräscha.
Jag överdriver inte när jag säger att varenda fransman vände på huvudet när vi skred fram över Paris gator på kvällen. En del glodde, andra visslade eller ropade något. Ja herrejisses vilka pangbrudar!
Vi hittade en modern och vad som verkade vara en mysig fransk restaurang vid ett litet torg inte allt för långt ifrån där vi bodde. Menyn visade sig vara helt på franska men vi fick hjälp av en söt servitris och lite egen översättning så det gick galant ändå. Efter en liten stund kom hon in med en hink innehållandes en flaska vitt. Viktoria gestikulerade till mig att jag skulle vara den som provsmakade när servitrisen frågade. Vad skulle jag säga? Jag är inte expert på vin, men det smakade gott, haha. Det blev en tvårätters. Jag åt en mozzarella och tomat kompott och balsamvinägerdressing till förätt och tjejerna åt lax med toast. Till varmrätt körde jag på klassisk burgare med dem förmodligen godaste pommes jag någonsin ätit. Viktoria åt risotto och Marie var modig och åt en råbiff. Läskig konsistens enligt mig.. Men sen har Marie en tendens att äta konstiga saker (typ som den där risbolljapanskabullebajsen du åt)... hahah men en stor eloge till dig, du är modig. När notan kom in hade kanske dem flesta blivit chokade över hur dyrt det var men vi blev snarare stolta över att ha spenderat så mycket pengar på en fantastiskt god middag. Mat är det bästa att lägga pengar på, om den är god såklart.
Efter vår dyra fancy middag rörde vi oss mot metron som tog oss till Pigalle, området där vi skulle ut. Vi försvann snabbt in på en liten skruttbar där tjejerna tog en varsin drink. Min hals brände som attans av halsont så jag bad istället om en vatten. Dock fick jag vodka istället för vatten.. Till slut fick jag ett glas med kranvatten, tack..
Vi slutde upp på en klubb vid namn Carmen, en mysig intim liten klubb. Vi anlände någon gång efter tolv när det fortfarande var ganska lungt. Därefter fylldes det på med mer och mer folk. Vi spenderade hela natten på klubben. När klockan blev runt halv tre slogs jag av trötthet och blev helt överkörd. Tjejerna var på “the top of their game” och ville inte hem än och jag ville inte åka hem själv så jag slog mig ner i en fotölj och väntade. Jag ryckte till av att en vakt sa åt mig att jag inte kunde sova där, så uppenbarligen somnade jag. Jag vänade till halv fyra och en massa människor frågade om jag var okej. Jag hade åkt tidigare men som sagt jag ville inte ta mig hem själv, jag hade inte heller några pengar på mobilen ifall det skulle hända något. Efter mycket om och men och hit och dit hamnade jag i en taxi och skjutsades hem. Taxichauffören var gullig nog att släppa mig precis utanför dörren till hotellet.
Jag somnade någon gång efter fem efter att ha varit vaken i ett dygn. När jag vaknade upp var tjejerna fortfarande inte tillbaka men jag hade ett sms på min telefon. I stil med “vi festar vidare, vi håller ihop, puss”, det där var lite sammanfattat men ni förstår innebörden. Töserna hade då sovit hos fransmännen som vi hängt med under kvällen som vi även träffat i London helgen innan. Jag somnade upp och vaknade återigen ensam runt åtta. Jag ringde Viktoria och tjejerna var tillbaka på hotellet efter drygt en halvtimma. Kvick uppfräschning och packning och sedan var vi utanför dörren igen. Musée du Louvre stod på schemat, det var dags att beskåda Mona Lisa.
På vägen dit stannade vi för att köpa färdkost, Marie var mesig och köpte en liten kaffe. Jag och Viktoria gick all in, jag köpte drygt en halvliter kaffe och Viktoria köpte en bauguette i samma size som oss typ. Haha. Det blev en kort visit på Louvren eftersom att det enda vi var intresserade av att se var Mona Lisa. Vi var där efter tio och lyckades undkomma folkmassan som kom när vi skulle gå. Efter det tog vi metron upp till Montmatre och Sacré-Cœur, den högsta punkten i Paris. Det var trappor efter trappor efter trappor för att komma upp, men så tadaa där stog vi. Var som en mysig liten småstad. Vi gick igenom målarenstorg som kryllade av människor och tog oss en titt på Sacré-Cœur och fick en fantastisk vy över Paris ifrån toppen.
Med gott om tid på oss innan tåget skulle gå beslutade vi oss för att köpa lunch och slå oss ner i gräset nedanför katedralen. Tjejerna han somna och när det var dags att röra på oss hade vi fortfarande gott om tid. Det kändes som om att vi spenderade flera dagar i Paris, inte bara två. Vi beslutade oss i alla fall för att röra på oss även fast att det var lite över två timmar tills vårt tåg skulle gå. Vi ringlade oss ner igenom staden för att leta efter kanalen. Vi gick i vad som kändes som en evighet, vi var alla trötta och slitna och benen och fötterna värkte. Tillslut fann vi vår destination, nu var nästa mission att hitta ett ställe som sålde glass. Men hittade vi något? Nej... Efter en bra lång stund fann vi en liten glassfrys och fick våra efterlängtade glassar. Vi slog oss ner vid slussen och avnjöt vår sista stund i Paris.
När vi kom tillbaka till stationen var det dags att checka in. Det är som att vara ute och flyga när man tar sig till Paris via tåg. Det var biljettcheck, passkontroll, passkontroll igen och metalldetektor. Det var fullt med folk och vi slog oss ner i ett hörn och väntade. Efter en stund fick vi beskedet att vårat tåg var försenat på grund av en person på spåret. Vi kom iväg efter halv sex och jag slocknade så fort vi kommit på tåget.
Vi rullade in i London efter halv åtta och det kändes skönt att vara tillbaka. Att vara tillbaka på hemmaplan efter att ha turistat så mycket. Kände mig som hemma, “här hittar jag, skööönt”. Vi blev välkomnade med snickers och vatten på stationen, trevligt! Tog mig hem och somnade gott och vaknade som en zombie.
Har haft en helt otroligt fin helg med mina fina vänner, ni är underbara. Paris, vi ses snart igen! Until then, Au Revoir!
Tiden har bara svischat förbi känns det som.. Vart tog den vägen? Alarmet ringde vid klockan tio. Många sätter nog inte sina alarm på semestern men jag känner att jag vill få ut det mesta av min vistelse här (läs sol) och har jag sovmorgon kan jag sova fram till lunch om jag är riktigt trött och då missar jag ju allt.
I alla fulla fall, kokade mig kaffe och hoppade i poolen. Mary hoppade i med mig och simmade på. Minna tog en springtur och Arthur höll sig inne som vanligt. Efter simningen blev det en enkel frukost och sen gjorde vi oss klara för att åka till tennisbanan. Minna var tvungen att åka in till Gaucin för ett möte med banken och ett snabbt stopp vid affären och Mary och Arthur ville väldigt gärna till tennisbanan så Minna släppte av oss på vägen. Det var varmt som sjutton och det blev inte mycket spelande, mer lekande. Dem båda kom med en massa förslag på lekar och jag hängde med på alla. Försökte hålla humöret uppe så gott det gick men det är så tröttsamt när dem bara gnater på varandra hela tiden och trycker ner varandra istället för att peppa och låta uppmuntrande.
Jag vet att jag och Filip var på varandra som attans också MEN det är ju så fruktansvärt tröttsamt att tjata. Försök säga "bra gjort, väldigt fint kast, nästa gång går det bättre" istället för "kom igen nurå, så dåligt, lyssnar du aldrig"... Wääääääh och Arthur är ganska bra på att svära och höja rösten när han blir irriterad och Mary är expert på att avbryta och skapa en bild innan jag ens fått prata klart och hon inte har en aning om vad jag ska säga. Jag är inte perfekt jag heller men jag har åtminstone kommit över fasen där jag ständigt gick min bror på nerverna.
Nu pratar vi om roligare saker. Minna kom tillbaka efter cirka 1,5 timma. Vi åkte hem igen och åt lunch och slappnade av en liten stund. Efter lunchen bestämdes det att vi skulle åka ner till floden som dem pratat om så mycket. Det tog strax över en halvtimma att komma dit, upp och ner på kringelikrok-vägar ner för bergen. Vi slingrade oss igenom en liten by innan vi hittade en bra plats att ställa bilen på och gå ner till floden.
Floden var allt annat än jag tänkt mig. Jag hade föreställt mig en brun tjabbig flod, inte allt för rolig. Istället möttes jag av en turkos levande flod omringad av grönska och stenar. Väldigt vackert och över förväntan. Barnen hoppade i på luftmadrass och bräda och paddlade sig ner för floden medans jag och Minna gick brevid. Dem letade sedan upp ett gammalt träd som dem besökt tidigare med en gunga (som inte fanns kvar) och trädet i sig var perfekt att hoppa ifrån.
Det blev två hopp för Arthur, Mary och Minna simmade och jag tittade på. Vattnet var iskallt så jag sparar mitt dopp till imorgon. Jag har sagt att jag ska hoppa ifrån trädet, ajaj. När jag satt där vid kanten kom en liten sköldpadda upp för att hämta luft, har aldrig sett en vild innan.
Runt klockan fem åkte vi hem då vi väntade gäster inför kvällen, en middag för att Minna fyllt år. Vi gottade oss på kyckling, sallad och en tomat och chorizoröra. Minna gör en väldigt god rostad kyckling. Efter maten mumsade vi på den saftigaste vattenmelonen jag någonsin smaskat på. Hos oss på besök hade vi Minnas vänner Sebastian och hans son Jacob, Diana (kvinnan med hästarna) och hon har två bedårande hundar, Luna och Milly. Två andra personer, Anna och Andrew var här innan middagen men stannade bara på ett glas vin. Imorgon får vi besök av en annan kvinna vid namn Sally.
Imorgon är Minna borta och rider på förmiddagen, jag tänkte simma och kanske träna lite här hemma. Hon kommer hem efter tolv med Sally för kaffe och efter det ska vi åka ner till floden igen med en picknicklunch. Natti natti
Idag har det varit Minnas födelsedag. Mitt alarm ringde vid klockan 10 men vaknade till innan dess. Huset var fortfarande tyst när jag vaknade så jag bestämde mig för att gå och simma i poolen. När jag kom upp dröjde det inte länge innan även Minna och Arthur var uppe. Minna tog sig en simtur hon med men avbröts då vi fick besök av en man vid namn Glyn som hjälper dem att hålla huset i skick. Medans dem gick runt och pratade gjorde jag frukost och skickade ut Arthur för att plocka en bukett med blommor till sin mamma. Det blev en riktig brunch med pannkakor, flingor, parma, salami, ost, bröd, äggröra, flingor, fil.. etc etc. OCH KAFFE SÅKLART! Det blev i alla fulla fall en vädigt lyckad frukost.
Efter frukosten klädde vi på oss och blev klara för att åka ner till stranden och möta upp Mary igen men det tog oss yttligare två timmar att komma hemifrån. Arthur den lilla skiten puttade i mig i poolen när jag stod vid kanten likaså som han skrämde vettet ur mig här om kvällen då han smög bakom mig i köket, tyst som en mus och helt plötsligt hoppade på mig i mörkret. Jag trodde att jag fick hjärtstopp så rädd som jag blev... Morr den lilla ungen... Haha
Det tog oss cirka en timma med bilen att ta oss till den stranden där vi skulle möta upp dem andra. Dem var inte där än, även fast att klockan var närmare tre på eftermiddagen. Det var en intim liten stenstrand med klippor som man kunde hoppa ifrån ner i havet. Jag badade dock inte, havet var på tok för kallt men det såg roligt ut när barnen hoppade. Mary lekte med sina vänner och Arthur träffade pojkar i hans ålder. Minna låg och pratade med en väninna så jag tog mig friheten att lapa sol på min solbädd och läsa en bok. Har mig ett par fina brända skinkor ikväll. Förstår inte hur jag alltid lyckas bränna rumpen men resten av nedre delen av min kropp vill aldrig få färg.
Känner att jag har fått lite färg i från solen, skönt! Vi åkte hemåt när klockan var efter sex och var hemma runt klockan sju. Mary och Minna tog ett bad och jag gjorde i ordning middag. Barnen åt rester ifrån spaghettin, slängde ihop en tomatsås med lök och morot och slaffsade ihop alltsammans och strödde över ost. Jag själv åt färska burgare ifrån slaktaren med en sallad och Minna åt sallad. Pastarätten blev en riktig succé hos barnen och Arthur sa till och med att det smakade som en äkta italiensk rätt och att jag absolut var tvungen att laga detta igen hemma i England.
Minna öppnade mitt paket vid matbordet och blev väldigt glad. Jag hade proppat i ett brev där jag skrev av mig om min relation till henne, en bad-chokladkaka (tror det är som badsalt som löses upp i vattnet), colobianskt kaffe som jag köpte malt på en marknad efter att ha stått och sniffat efter rätt sort i hundra år och en aprikos fin t-shirt ifrån hennes favoritbutik. Minna är svag för bad, kaffe och som sagt det är en av hennes favoritbutiker. Gladast av allt tror jag dock att hon blev av brevet, hon sa att det var det finaste brev hon fått och Mary utbrast, "men mitt brev då". Ja men det finaste brevet jag fått ifrån någon som inte är i familjen, fick Minna förklara då. Jag fick en massa kramar och puss på kinden. Hon tackade igen för presenterna och brevet nu ikväll.
Efter middagen tog jag mig en dusch och sen rullade kvällen på ganska fint. Jag läste för Mary när det blev sängdags och sen tittade jag, Minna och Arthur på Game Of Thrones. Minna och jag slängde på ett till avsnitt efter att Arthur gått och lagt sig och mumsade i oss en varsin rostad macka med smör och jordgubbssylt med en kopp mint-te. Ligger nu i sängen och ska sova, klockan är sen!
Vaknade upp vid nio men somnade om och låg kvar en bra stund längre. Tänkte gå upp tidigt för att ta en springtur men kände mig inte så pepp när klockan ringde. Men jag tog på mig träningskläder ändå och sprang upp och ner för den branta backen som leder till vårt hus. Det blev bara 15 minuter men det var gott och väl då det rasslades gott i halsen och lungorna och svetten rann. Minna fick en massage inne i barnens rum av en vännnia så jag hoppade i poolen och simmade femtio längder. Trodde att det skulle vara mycket kallare men det var väldigt behagligt så länge jag simmade. Efter simturen tog jag mig en dusch och hjälpte Mary mig med frukosten, det var så simpelt som flingor med mjölk, ett varsitt stekt ägg till mig och Mary och jag naffsade i mig en persika och en massa kaffe såklart.
Vi strosade runt hemma en stund innan vi satte oss i bilen för att köra mot kusten för att träffa Marys kompis. Det tog oss över en timma att åka och vi hittade inte restaurangen där Marys vän befann sig så vi virrade runt ett tag nere i hamnen. Väl där hamnade vi inomhus på en restaurang för lunch (vi som redan suttit i bilen i över en timma och solen sken ute) i alla fall.. Minna beställde friterad bläckfisk till mig med pommes. Bläckfisken var... Ja... Seg... Smakade inte jättemycket men konsistensen var seg och det var inte det bästa jag ätit men jag åt lite grann i alla fall.
Mary sprang iväg och lekte med sina vänner, Minna satt och pratade med mammorna och jag tog med mig Artie ner till hamnen och tittade på alla båtar och läste namnen och pekade på vilka vi skulle vilja äga. Det var jätte mysigt och Artie tog mig i handen där vi strosade. Så där gick vi hand i hand i solskenet och njöt min pojk och jag.
Det bestämdes att Mary skulle sova hos sin kompis så vi åkte tillbaka utan henne för att rida. Grannen här uppe har åtta hästar som går och Artie skulle få rida en ponny. Minna ledde med grimman, Artie red och jag gick brevid. Han trivdes som fisken i vattnet där uppe och Minna och jag fick en bra promenad/träning när vi skrittade och travade längst med bergsvägen som gick upp och ner. Mina benhinnor och knän är nu inte så glada, platta flippflopps springandes på en grusväg var inte det härligaste. Vi var ute i över en timma och är nu hemma igen.
Jag ligger i badet för att fräscha till mig och koppla av innan middagen. Imorgon är det Minnas födelsedag så ska förbereda lite inför frukosten ikväll. Vid lunchtid ska vi köra ner till kusten igen och ha en dag vid stranden och möta upp Mary. Det blir en lugn kväll och Minna och jag tittar nog på Game of Thrones igen innan sängen.
Det är måndag och jag vaknade efter tio, hur trött som helst. Artie blev förvånad när han såg mig och sa åt mig att gå och lägga mig igen då den bara var nio vår tid. Men jag var redan uppe så då kunde jag likväl hålla mig uppe. Det är molnigt idag, men det gör mig ingenting. Det är bara skönt att vara någon annanstans. Mary är ivrig till att gå ut på upptäcksfärd så jag känner mig stressad, vilket jag inte vill. Semester... Jag vill koppla av. Minna är ute på en springtur och Artie tittar på tv. Minna och Arthur ska åka till byn och handla och jag stannar här med Mary, eller stannar och stannar, vi ska ut på upptäcktsfärd. Ciao!
Ex antal timmar senare...
Mary och jag gick på upptäcktsfärd i bergen. Klättrade i träd och kämpade oss upp för branten. Blev rädda för muterade jättemyror och stack oss på stickiga blommor och buskar. Solen bestämde sig för att titta fram och har spenderat dagen i solen, mest liggandes i en solstol vid poolen. Åt lunch ute, salami, parmaskinka, ost, sallad och baguette. Mumma.. Har ätit fruktansvärt mycket bröd sedan vi kom hit och vi har inte ens varit i huset i ett dygn.
Har inte vågat simma i poolen än då jag tycker att det är för kallt, plus att jag fortfarande är sjuk och jag vill gärna bli frisk någon gång och jag tror inte att iskallt vatten kommer hjälpa till med det. Kanske imorgon. Ska sätta mig ute på altanen igen nu och njuta lite till. Minna tog med barnen upp för kullen för att se om några grannar är hemma, hon tänkte om jag ville ha lite ensamtid. Har legat vid poolen och läst min bok men blev lite snurrig efter ett tag så har bara njutit och vilat. Hann prata med mamma på skype en stund innan det bröts.
Artie kom tillbka ensam och en stund senare kom Mary och Minna, med sig hade dem en stor korg med grönsaker ifrån grönsakslandet längre upp på berget. Det äts väldigt organsiskt och färskt här i huset då köttet kommer från slaktaren och grönsaker ifrån grönsakslandet. Väldigt gott.
Det blev spagetti och fläskkotletter till middag med sallad och goda bebismorötter. Låter förmodligen som en konstig kombo jag vet men det fanns ingen potatis i grönsakslandet och vi hade inget ris hemma. Minna stekte fläskkotletterna i smör och citron, riktigt möra och fina. Middagen avnjöts på altanen medans solen gick ner bakom bergen.
Det blev läggdags för barnen och Minna och jag tittade på Game of Thrones innan sängen.
Första dagen i Spanien. Vi lämnade London efter klockan två och det tog oss strax över två och en halv timma att flyga. Solen kom fram sista dagen i London och vi möttes av sol i Spanien. Klockan var efter sex spansk tid. Jag tog med mig barnen för att hämta vårt bagage och Minna gick för att ordna med en hyrbil.
Tror att vi lämnade flygplatsen strax efter sju. Vi fick oss en liten fiat, en äkta liten turistbil. Våra två stora bagageväskor fick inte plats i bakluckan så ena väskan (min) fick ligga mellan barnen i baksätet. Funkade väldigt bra så barnen slapp tjafsa. Vi alla var trötta, Minna och jag tog oss en varsin tupplur på planet men barnen höll sig vakna och läste. Barnen var inte jätte postitva men jag fortsatte säga “always look on the bright side of life”. Vi sa att vi skulle ha en lugn skön vecka utan tjafs. Än så länge har det inte funkat.. Om barnen bara slutar reta varandra så slipper det gå massa onödig energi till att få dem att lägga av. Varma, sega men exhalterade satte vi oss i bilen och körde mot Gaucin.
Det tog ca en och en halv timma att köra. Vi åkte igenom tre olika tullar och körde längre och längre upp i bergen. Det kändes hur lufttrycket förändrades då jag fick lock för öronen ex antal gånger. Jag var helt tagen av den fantastiska miljön, vi omringades av berg, dalar och vita byar. Helt otroligt, jag har aldrig sett den spanska landsbygden såhär förut.
Innan vi åkte till huset stannade vi till i Gaucin för att äta då vi inte hade mat i huset. Tänk er en liten grekisk by, högt uppe på ett berg. En by av vita stenhus omringad av berg. Vi stannade till på ett litet torg och åt tapas och såg solen gå ner bakom bergen. I bilen på väg tillbaka såg vi hur solnedgången sken på det högsta berget, så himla fint. Jag vet jag låter helt salig när jag pratar om miljön här men den är verkligen magisk!
När vi kom fram till huset var klockan sen och vi insåg att det inte fanns någon nyckel så Minna skulle åka upp till vägskälet för att möta upp Glinn tror jag han? Hon? Heter... för att få en nyckel. Jag väntade med barnen vid huset, och dem gav mig en guidad tur runt och visade alla små gömmor. Där fanns också Paco, deras trädgårdsarbetare. En väldigt vänlig man. Mary frågade mig “vad betyder 'como estas?” han frågar hur du mår, då säger du “muy bien, gracias”. Han tittade då på mig med ett leende och frågade “tu habla espanol? ... “Si, un poco” . Bra, nu kan jag öva lite spanska! Lär dock bara bli småfraser som hej, tack, hur mår du?, god dag osv. Minna kom tillbaka efter en halvtimma och klockan var efter tio spansk tid.
Alla var vi trötta och jag blev visad mitt rum och tog mig friheten att titta omkring. Huset är som man tänker sig ett typiskt spanskt hus, stort och rymligt och väldigt gammalt och vackert. Två uteplatser, en stor veranda med utsikt över bergen och en swimmingpool. Ni kommer få se bilder på allt senare.
Innan sängdags tog Minna och jag oss en varsin kopp te och tittade på Game of Thrones.